Helst skulle jag vilja fnysa högaktningsfullt åt Alla hjärtans dag. Det hade jag kunnat göra om jag var superromantisk året runt. Om jag skrev kärleksbudskap på Saras frukostägg, rövade bort henne från jobbet med luftballong, skrev dikter i snön utanför hennes kontor och köpte 500 röda rosor en helt vanlig regnvädersmåndag.
Tyvärr gör jag inget av ovanstående och därför kan jag inte avfärda Alla hjärtans dag.
Det är dock en dag som är präglad av jobbiga minnen.
I mellanstadiet och högstadiet skötte elevrådet försäljning av nejlikor på min skola. Man förbeställde nejlikor och sedan gick elevrådsrepresentanter från klassrum till klassrum och delade ut blommor till de lyckliga utvalda.
I fyran slog jag något slags rekord och fick elva stycken. Nästan inga av mina klasskamrater fick någon. Sedan fick jag färre och färre nejlikor varje år medan mina klasskamrater fick fler och fler. Aldrig var det så tydligt hur min popularitetsstjärna dalade som den 14 februari. I åttan fick alla andra ymnigt med nejlikor. Jag fick inte en enda. Nejlikorna visade i detalj hur populär man var och dagarna före Alla hjärtans dag präglades av lika delar skräck och förväntan.
Ibland var det även rosutdelning
Åh, det hade jag glömt bort! Gick i B-klassen och kommer ihåg spänningen när de kom in med blommorna. 🙂 Jag vill minnas att jag och en klasskompis gjorde en pakt och köpte till varandra så vi inte skulle bli utan. 🙂 AF alltså, saknar det ibland.
Usch kommer också ihåg den där känslan av att inte få något. Själv jobbar jag dom lärare på en högstadieskola idag och nej här delas det inte ut några blommor. Vi skrev allas namn på hjärtpostits och sen fick alla klasskamrater skriva fina egenskaper som sina klasskamrater besitter sen satte vi upp dom på väggen. Ett betydligt trevligare sätt att fira alla hjärtans dag tycker jag iaf ?
Gör skolor så fortfarande? Vi hade så i min gymnasieskola, fast med rosor inte nejlikor. Nu som vuxen tycker jag att det är en så uppenbart dum idé att jag har utgått ifrån att skolorna har slutat med den. (Fast sedan mitt äldsta barn började skolan förvånas jag ofta över hur lite som har förändrats.)