Manne Forssberg

1. ”Du är en så himla bra pappa!”

Om jag bytte bajsblöja med enhandsfattning, räddade mina barn från en skenande elefanthjord, eller kom ihåg att lämna semesterlappen på förskolan i tid skulle jag tacksamt ta emot beröm för mina enastående pappaskills.

Problemet är att man alltid får höra att man är en bra pappa när man gör fullkomligt självklara saker som att mata, natta eller leka med sina barn. Mammor får aldrig höra att de är enastående föräldrar när de öppnar en barnmatsburk eller monterar en sandkaka. När någon säger att man är en bra pappa betyder det att man har lyckats överträffa deras extremt låga och mycket förlegade föreställningar om vad en pappa klarar av vilket alltså inte är en jättekomplimang.

2. ”Vad gör du hela dagarna när du är föräldraledig?”

Tar hand om hem och barn, vilket inte brukar lämna särskilt mycket tid över. Frågan ställs till män som om vi hade någon speciell slags föräldraledighet som mest går ut på att titta på sport medan en släkting eller barnvakt ser efter vår avkomma. Så är det alltså inte. Vi tvättar tusen tvättmaskiner, funderar över det bästa sättet att avlägsna banan från vita väggar, går barnvagnspromenader, sitter en halvtimme i en våldsamt oergonomisk ställning och rullar en boll, försöker hålla allas blodsocker på en jämn nivå och ser till att barnen är trötta när de ska sova och pigga när de inte ska det.

3. ”Såja lilla vän, mamma kommer säkert snart”

Det sjukaste man kan vara med om som pappa är när en främling kommer fram till ens gråtande barn och tröstar med att mamma kommer snart. För det första gråter de i allmänhet inte för att de saknar henne. För det andra har inte mammor magiska knep som ger fullkomligt gråtfri samvaro. För det tredje kanske hon inte alls kommer snart. Hon kanske är på jobbresa hela veckan. Dessutom är det inte säkert att barnen har någon mamma överhuvudtaget. Men frågeställaren bryr sig inte om det utan vill bara effektivt markera att det måste vara ett fruktansvärt öde för ett barn att tvingas umgås med sin pappa.

4. ”Du gör fel, så här gjorde jag.”

Eftersom pappor ofta ses som den mindre vetande andrahandsföräldern översköljs vi med tips som vi absolut inte har efterfrågat. Förutom att tipsen ofta är fullkomligt förlegade missar tipsaren att barn är olika. Det som funkade för ditt barn kanske inte alls funkar för mitt. Ge aldrig barntips till någon som inte har bett om dem.

5. ”Är det pappa som är barnvakt idag?”

Nej, pappa är inte barnvakt idag, såvida han inte har bjudit in utomstående barn till skocken. Man kan nämligen inte vara barnvakt till sina egna barn. Det är en anomali. Inget kan vara en större förolämpning mot en pappa än att kalla honom barnvakt eller fråga var mamman är som om det var högst onaturligt att hon inte var klistrad vid barnet. Samhället kommer aldrig vara jämställt så länge pappors umgänge med sina barn kallas ”att barnvakta”.

6. ”Måste du verkligen vabba? Kan inte barnets mamma stanna hemma istället?”

Nej det kan hon inte för hon är upptagen med måndagsmöte/toppdiplomati/månfärder/sopåkning/excelfiler. Det finns två sätt att dela upp vård av sjuka barn. Antingen stannar den som har den minst viktiga arbetsdagen hemma eller så delar man rakt av. Båda alternativen innebär att pappan ibland måste ta hand om sjuka barn.

7. ”Du som man hoppas verkligen att det blir en son nästa gång va? Det måste vara tråkigt för dig att bara ha döttrar.”

Varför i hela friden skulle det vara viktigt för mig att mina barn har likadana genitalier som jag? Ändå är det en fråga som jag har fått oändligt många gånger. Så oerhört enfaldigt. Som om män är någon slags fullkomliga idioter som är oförmögna att knyta an till någon som inte är identisk med dem själva.

8. ”Modigt att du ger dig ut på stan/storhandlar/går till djurparken med två barn.”

Nej det är inte modigt. Det är min uppgift som förälder. Det är en utmaning och när som helst kan barnen springa åt olika håll eller få oförutsedda utbrott – men det är också givande. Och vad är egentligen alternativet? Mammor som går till djurparken ses aldrig som modiga. Möjligen duktiga eller ambitiösa men aldrig någonsin modiga.