Manne Forssberg

Bebislängtan

Nedan ser ni lille Werner, min färskaste syskonson. Han gör tillvaron ljuvlig men utmanar samtidigt hela min livsföring. Han får mig att vilja kasta bort sovmorgnar, träningspass och långa lugna bilresor.

DSC_1463

 

Det är nämligen omöjligt att gosa med en så fullkomligt bedårande tvåmånadersbebis utan att drabbas av akut bebissug. Vilket ju är väldigt dumt egentligen.

Mitt liv har trätt in i en väldigt skön och efterlängtad normalitet efter några år av tvåbarnschock och kaos. Jag har barn som kan gå ner till parken själva, som förfogar över andra uttrycksmedel än skrik och joller, som klär på sig och borstar håret självständigt om morgnarna. Hos oss finns varken blöjor, nappar eller vagnar. Jag kan samtala med mina barn. Vi tar långpromenader, läser kapitelböcker och utbyter musiktips. Aldrig någonsin behöver jag byta blöjor mitt i natten eller vagga ett litet skrikande bylte i famnen.

Det är ju så oerhört skönt. Ändå kan jag inte låta bli att längta ihjäl mig efter en liten bebis. Att sniffa på det lilla lena huvudet. De första kontaktleendena. Den lilla handen som griper om min tumme. Mjölkandedräkten. Att var oumbärlig. Och att gosa med någon som inte vill springa iväg efter fem sekunder.

Frågan är dock om jag blir färdig för att Sara och jag får ett barn till. Kan man bota bebislängtan?  Troligen inte. Även det barnet kommer ju någon blir stort och självständigt. Och det verkar ju inte rimligt att sätta 100 bebisar till världen.

Hur hanterar ni flerbarnslängtan?

 

DSC_1482

Minna och Werner

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lena

    Hur många man ”ska” ha väljer bara ni två ihop.
    Våra är 11 & 7,5 och så jädra skönt att ha riktiga konversationer, läsa läxor, tandställning, de klarar i stort sett allt själv tex laga mat ( koka makaroner & stekt falukorv, äggröra, varma mackor, hemmapizza mm), de klär på sig och alla morgonbestyren, de tränar, går till kompisar själva, går från skolan och hem ihop ,,… du fattar! Sen börjar lilla 1:an nu i aug. Så jäkla skönt att slippa dagistiden ( förlåt förskoletiden)… det är ju skolplikt. Är jag ledig från jobbet så kan jag utan dåligt samvete träna, ut å fika, handla mm.! ???

    Sen måste man ha större bil, mer sovrum, skaffa alla saker igen mm..

    Nä… här är det två som gäller! ?
    Fast bebistiden var så jäkla soft med dessa… inga vakna nätter, byttes aldrig blöja på natten, de sov till 9-11 om dagarna, ammade aldrig på natten, inge kolik mm ?? så man kanske ramlar dit på en tredje …. ?

  2. Lisa

    Du verkar så otroligt barnkär så jag tycker att nog att en trea är du åtminståne värd. Men vill din fru? Vi är klara med tre och hade inte velat vara utan den sista. Bra gäng liksom med tre. Lite kaosigt men jäkligt fint när alla har varandra. Och åh så älskad den lilla är av sina äldre syskon. När de verkligen kunde längta efter henne och gosa med henne när hon föddes <3. Barnen är 9, 6, 2. Men nu är vi klara.

    1. manneforssberg

      Hon är inte jättesugen. Och jag vet ju att det krävs två för att dansa tango. Men vad fantastiskt med storasyskon som blir nästan lika glada över tillökningen som man själv blir.

  3. Charlotte

    Du måste skaffa en till med din bäbis kärlek. Två år rubbas och förhållandeprövas. Men du har ju din fru kvar många år förhoppningsvis och hinner med allt privat som träna, resa, festa… Jag förlorade min 4a när jag blev sjuk och har inte vågat igen. Tänker att jag kanske också ska ?. Funkar det som tjej är det väl meningen. Du kan ju avla hela livet. Skulle nog gå hårt in för det om jag var man. Barn är allt. Lycka till!

  4. Emma

    Tja, jag var helt klar efter min andra. Sen var jag helt klar efter min tredje. Sen blev det en fyra och en femma. NU känner jag att det räcker 😛

stats