Den tio år gamla boken Kaninen som så gärna ville somna går segertåg genom Sverige och världen. Alla föräldrar läser och lovprisar den.
Det är alltså en bok som ska få telningarna att somna snabbt och effektivt. I början av boken finns läsansvisningar. På vissa ställen ska man läsa väldigt långsamt och på andra ställen ska man gäspa ljudligt. Jag läste den en gång för Iris för några år sedan. Det funkade. Hon somnade väldigt fort men sedan lät hon mig aldrig läsa den igen, dels för att den är sjukt tråkigt och dels för att hon förstod vad den hade för effekt.
Mina främsta invändningar mot boken är:
Det går att få barn att somna med vilken bok som helst om man läser långsamt och gäspar. Bibeln är supereffektiv, likaså Vår ekonomi av Klas Eklund eller valfri elektronikmanual. Kaninen som så gärna ville somna är seg och illa skriven. Det är inte specialknep eller beprövad vetenskap som söver barnen utan ren överlevnadsinstinkt.
Högläsning är oerhört viktigt. Det är lustfyllt, spännande, enormt utvecklande för språket och pekar på en verklighet bortom den givna. Helst vill man väcka läslust som håller i sig när barnen börjar läsa självständigt. En bok som halvt tråkar ihjäl barnen och sedan lurar dem att somna hotar allt detta.
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg
För den som anser Biben uttråkande, trots hela dess väldiga dramaturgi och ojämförliga inflytande över världslitteraturen är givetvis mänskliga prioriteringar föraktliga i största allmänhet. Nu har jag inte själv läst om kaninen, men att en litteraturfascistisk besserwisser sågar den gör den inte mindre intressant ?
Tack!! Så skönt att höra någon som säger detta!
Håller med till fullo i dina invändningar.
Ja till att istället välja fantastiska böcker och öva lite på hur en läser för olika behov/tillfällen. Den bästa gåvan både till en själv och ens barn.
Tack! Jag håller med dig.
Min bästa barnbok var om en kanin som hela tiden rymde. På olika sätt. Men vars ena förälder alltid kom efter. Kaninungen var en båt som seglade i väg. Föräldern blev en vind som blåste hem båten igen. Kaniningen blev en…. osv. Ungen rymde för den vill något, föräldern lät barnet rymma, men kom efter av kärlek. Med plåster i stället för hjälmar.
De ville inte läsa den för mig eftersom jag grät så mycket, men jag ville höra den om och om igen.
Sedan blev jag precis så, som kaninungen. Vild, galen, men jag har alltid haft en vind som tagit mig till skogen när jag behövt vila.
Men jag vill inte sova. Jag vill drömma och fantisera. Skriva egna sagor. Om mig själv men om andra. Korta och långa. Men alltid med lyckliga slut för alla inblandade.
Jag ska börja skriva sagor igen. Jag blev vuxen och slutade våga. Men jag älskar det.
Vad vill du att jag skriver om?
Har du en berättelse du vill ha ord på? Film? Ljud?
Vill du att jag skriver något åt dig, något barn eller så. Då gör jag det. Du får ett manus eller utkast att göra vad du vill med.
Vågar du? Nu eller sen?
Ingen måsten, bara lek.
Ja, jag är knäpp och driven. Men lika snäll som Bamse, Pippi och Pocahontas.
Men den behöver väl inte vara den enda boken man läser? Man kan väl avsluta med den när det är dags att somna?
Den boken är ju fantastisk!! Innan kunde det ta 1 timme innan min dotter somnade från det att hon lagt sig. Nu tar det 5 min när hon får lyssna på Kaninsagan som hon kallar den. Men vi läser alltid en vanlig saga först. Sen är knepet att köra boken som ljudbok på Storytel…… Mycket bra!!
Har inte läst den så jag kan inte säga något om själva berättelsen (har dock hört att de flesta, som du beskriver, somnar av uttråkning).. Jag instämmer verkligen kring vikten av högläsning och uppmuntrar att variera sig för att fånga barnens intresse för böcker. Driver sedan i höstas instagramkontot @barnensboktips där jag tipsar om böcker för ca 0-15 år med fokus på ca 3-12. Alla böcker läses av mig och/eller våra tre barn. Om inte vi vuxna visar intresse och entusiasm inför läsning så blir det väldigt svårt att få med barnen på tåget. Läser vi istället böcker som vi gillar så har vi mycket goda möjligheter att föra över intresset på våra barn. Läsning och språkutveckling går hand i hand.