Sara jobbade sent och Ruth var hos en kompis, så Iris och jag gick ut och åt. Hon fick välja och valde en indisk restaurang som hon har saknat.
Det är något alldeles oerhört mysigt att emellanåt umgås med ett barn i taget. Man får så mycket tid att prata när det inte pågår några syskonkiv. Tempot går ner och samtalen blir liksom mer innerliga och eftertänksamma. Briljant.
Det enda problemet är att det är så mycket olika slags egentid och umgänge man ska få in i familjelivet för att det ska vara optimalt balanserat.
Tid på tu man hand med sin partner.
Tid på egen hand.
Tid med bara ett av barnen.
Tid med hela familjen.
Hur ska man lyckas med detta?
Senaste kommentarer