Ni vet paniken som uppstår när man ska väcka ett barn på morgonen och upptäckter att pannan är varm. Någon måste stanna hemma. Två föräldrar som har gjort sig redo för extremt viktiga arbetsdagar blir tvungna att snabbt avgöra vems arbetsdag som är viktigast.
I 63 procent av fallen kommer man fram till att kvinnans arbetsdag är mindre viktig än mannens. Det är hon som stannar hemma med sjuklingen och kanske får de en underbar dag tillsammans. Hon kanske rullar ut vagnen i den friska luften och njuter av vårvintersolen och barnsamvaron. Eller tittar på Vaiana med den lilla febervarma kroppen tätt intill sin och sjunger med i sångerna.
Ändå är det problematiskt att kvinnors arbete ses som mindre viktigt än mäns arbete 63 procent av gångerna och värderas lägre i både status och pengar.
Oftast är det den som tjänar minst pengar i en familj som är hemma mest med sjuka barn. Eftersom kvinnor som grupp tjänar betydligt mindre pengar än män som grupp är det ofta bättre för familjeekonomin om han går till jobbet. Enligt Katarina Boye, som är doktor i sociologi och har forskat om VAB, blir löneutvecklingen sämre ju mer man vabbar. En ond spiral uppstår. Den som tjänar minst vabbar mest och tjänar därför ännu mindre. Det ojämställda vårdandet av sjuka barn leder till en sjuk arbetsmarknad.
Eftersom kvinnor dessutom är föräldralediga betydligt längre ses de som mer osäkra kort på arbetsmarknaden. Män ses som mer pålitliga men det gör också att många arbetsgivare fortfarande ifrågasätter den man som måste vara hemma med sjukt barn eller är föräldraledig länge. Dessutom går män miste om mysig och värdefull tid med sina barn.
Kvinnors ställning på arbetsmarknaden försvagas om de får barn, men de får mycket mysig barntid. Mäns ställning på jobbet stärks om de får barn, men det förutsätter att de inte är så mycket med barnen. Vi är alla förlorare. Om män och kvinnor kunde vabba lika mycket och vara föräldralediga lika länge skulle problemet lösa sig som en brustablett i ljummet vatten.
Det är dock långt dit. 195 år närmare bestämt. På 25 år har papporna ökat sitt vabbande med 1,7 procentenheter. Under samma tidsperiod har deras föräldraledighetsuttag ökat tio gånger så mycket. Ändå är det öronbedövande tyst om det ojämställda vårdandet av sjuka barn. Jag vill se politiker drämma näven i bordet. Jag vill ha förslag från alla politiska håll på hur man kan lösa det här problemet och få en mer jämställd arbetsmarknad. Bonus för jämställt uttag av tillfällig föräldrapenning? Ersättning baserad på den sammanlagda inkomsten? Höjning av taket i ersättningen? Någon som gör tusen nålar på arbetsgivare som muttrar när manliga anställda tar hand om sjuka barn?
På familjeplanet gäller det att män inser att deras arbete inte är det viktigaste i hela världen. Att en av föräldraskapets uppgifter är att vara hemma hälften av de dagar då barnet är för sjukt för att vara på förskolan.
Låt vabruari 2018 bli jämställt. Om vårdandet av sjuka barn är rättvist fördelat och noggrant planerat slipper vi stresspanik på morgnarna och vårdar på samma gång våra sjuka barn och en sjuk arbetsmarknad.
En av många saker som man går miste om om man jobbar istället för att vabba: ansiktsmålning
Jag tycker lite man nedvärderar kvinnor med dessa typer av inlägg, som om vi inte har en åsikt i dessa beslut själva…lite korkade sådär som låter männen övertyga oss om att våra jobb är mindre viktigare…..
Hos oss tar vi tillsammans ett beslut. Vem passar det bäst att vara hemma…..att jag oft stannar hemma är resultatet av vad vi kommit fram till gemensamt eftersom jag jobbar på storföretag där jag faktiskt kan vara borta ett PR dagar utan någon större inverkan, medans min man har eget företag. Vi tjänar ungefär lika mycket så det är inte en pengafråga. Dessutom vill jag ta hand om mina barn när de är sjuka, vilket även min man vill så jag ser det som att jag vinner!!
Jag tycker detta är lite svårt! Vi är många kbinnor som har väldugt krävande jobb psykiskt och mycket stress, kvinnodominerade yrken såsom inom vården, skola, socionomer osv. För mig är deg skönt att få vabba, att få slippa stressen och pressen på jobbet. Att få vabba gör att jag orkar fortsätta jobba. En period var det dock så stressigt på jobbet att jag inte hann jobba. För osd handlar det alltså inte om jämnstälkdhet utan för oss handlar det om hur jäkligt det ser ut i många kvinnodominerade yrken där underbemanning och stress är vardag.
Jag har valt att jobba deltid för att orka vara både mamma och jobba. Det handlar inte heller om jämnställdhet för oss. Det är för att jag inte ska bränna ut mig totalt!
Ett perspektiv VÄLDIGT många glömmer och våra köra politiker vill INTE ENS TÄNKA TANKEN!
Så provlemet handlar om mer än jämnställdhet. Det handlar om hur verkligheten på kvinnodominerande arbetsplataer ser ut.
Hej!
Jag tycker detta med jämställdhet i vab är svårt. Jag håller helt med i resonemanget samtidigt kan jag inte applicera det på mitt eget vabbande. Jag har en ganska soft tjänst där det går upp och ner i perioder. Som nu, är det ganska lugnt och jag kan passa på att ta lite halvdagar och vara med min son. Min man är gruppchef i produktion som rullar oavsett om han är där eller inte. Vilket medför att han egentligen aldrig är ledig från ansvar. Om vår son vaknar i morgon med feber känns det enklare för mig att vara hemma som inte halkar efter i arbetsbörda istället för att min man ska få en hög med jobb en annan dag för att hans jobb inte stannat. Eftersom han har ett sånt krävande jobb får han ibland tid tillbaka. Så om han väl vabbar rapporterar han det inte utan tar ut lön som vanligt. Vilket gör att han inte tar ut pengar för vab från försäkringskassan, det gör ju att statistiken blir felaktig.
Jag vet inte hur många andra som kan ha det Så här, men jag vet inte vad vi skulle vinna på en lagstiftning som kräver 50/50 vab i vår familj. Vi tjänar för övrigt typ lila mycket, så det hänger inte på pengarna.
Tack för möjlighet till diskussion och en bra blogg o podd!
/Maria
Jag håller med dig att verkligheten för varje föräldrapar ser olika ut och hur man löser det på bästa sätt blir förstås svårt med lagstiftning.
MEN det finns ju ett stort strukturellt problem i de siffror Manne refererar till. Det kan ju inte va så att i alla familjer är det så att kvinnor har ett jobb som är lätt att vabba ifrån och männen ett som det är svårt att vara ifrån. Ändå tar kvinnor ut 63% av vabben. Så det är ett tydligt strukturellt problem i samhället som vi inte bör blunda ifrån (menar alltså inte att du gör det Maria, utan ur ett diskussionsperspektiv tycker jag att det är intressant och jag vet inte vad den enkla lösningen är…)