Iris väckte mig kvillrande imorse. Jag ÄLSKAR de få gångerna det händer. Att slippa hela väckningsmomentet och få en liksom flygande start. Enda smolket i glädjebägaren var att jag hade försovit mig en aning.
Allt gick smidigt. Barnen tog på sig kläder, borstade hår och åt frukost utan några sammanbrott. Vi skulle hinna. Fredagskänslan var stark. Vi småtrallade i hallen. Nästan motbjudande myshurtigt.
DÅ, precis när vi var påklädda och skulle gå ut till bilen, ringde min väckarklocka. Klockan var 6.20. Iris hade väckt mig 5.40, inte 6.40 som jag trodde.
Båda barnens hetaste önskan gick äntligen i uppfyllelse: Att vara det första barnet på fritids och förskola.
Och nu är allting blå hög himmel, snö, sol och vårkänsla. Drömmorgon!
PLUS att de (kanske? Förhoppningsvis!) somnar tidigt ikväll eftersom de var uppe så tidigt 😉 Så tänker jag i alla fall ? trevlig helg!