Manne Forssberg

..läste precis ett 2år gammalt inlägg, om när barn får gå själv till skolan. Min dotter börjar fklass till hösten. Här är det inte tal om att gå själv, det är på tok för långt. Inte för att hon inte skulle klara det.. hon skulle klara det galant utan problem. Stolt som en tupp skulle hon traska iväg, men det är inte henne jag oroar mig för.. Förra veckan läste vi om en sexåring som lyckades ta sig loss från en man som försökte ta henne in i något buskage, veckan dessförinnan var det en tioåring som var med om liknande. I inlägget står det mkt om curlande att vi är överbeskyddande.. På vår skola ligger skolgården bakom skolans entré, så då barnen går ut på rast går de förbi en parkering och ett skogsområde. Som 5åring, äldst på stora avdelningen, som äldst ställer man upp precis som 3åringar, 2 och 2 håller hand och går ut. 3 månader senare, går de själv? Vill inte tänkta tanken ens hur lätt det är ställa bilen lr stå i skogsbrynet locka med ngt och ta ett barn.. Visst ha tilltro till ditt barn, men nyfikenheten? Tar den överhanden? Jag har påtalat i vårt lilla föräldraråd, de skrattade och sa ”det har ju inte hänt än och våra barn har gått här i sex år..” rektorns kommentar det har ju inte hänt ngt än.. pepparpeppar? Så innan något barn faktiskt utsätts, skall jag då tänka att det säkert inte händer? Att mitt barn måste få känna på lite frihet osv? Varför är det ingen som tar min oro på allvar??