Ni vet såna där dramatiska livsomställningar som folk gör. Hoppa av jobbet som börs-VD för att istället bli nunna i Assisi. Få en uppenbarelse, låta snaggen växa ut och lägga nazismen på hyllan till förmån för humanismen. Tröttna på att bo i en storstad och söka upp en vargflock i vildmarken att slå följe med.
Jag har gjort något åt det hållet. Gånger tusen. Jag har på sistone börjat springa.
I kraftsportsvärlden som jag tillhör ser man på löpning med stor skepsis. Åtminstone löpning som är längre än 200 meter. För att löpning bränner för mycket kalorier och riskerar att göra en katabol (ett tillstånd i vilket man bryter ner muskler), för att löpning sabbar ackordet för alla som gillar långvila och bullfika, samt för det enkla faktum att man inte förflyttar några skivstänger när man ägnar sig åt löpning.
För två veckor sedan sprang jag en mil. Så långt har jag inte sprungit på tio år. Det var fantastiskt. Jag såg glittrande isflak på Mälaren, övergivna badplatser, alskog och berg. Jag tog mig jättelångt hemifrån. Såg Ekerö, Bromma och Fågelön. Hörde fågelsång och islossning. I vanliga fall ser jag mest skivstänger när jag tränar.
Förra lördagen sprang jag 16 kilometer på vintervägar i Hälsingland. Jag upptäckte helt nya platser.
I lördags sprang jag 18 kilometer.
Nu vill jag springa hela tiden.
Jag kommer naturligtvis inte sluta med tyngdlyftning och styrketräning. Men jag kommer fortsätta springa. Det är en alldeles särskild sorts kick som man får av löpning och jag tror att den är väldigt beroendeframkallande.
Det har känts lite ensamt här på bloggen att hålla på med en så obskyr sport som tyngdlyftning. Det verkar inte som att särskilt många av er som läser lyfter skivstänger över huvudet.
Jag håller tummarna för att det är desto fler av er som springer. Har ni några tips till mig? Något som jag borde tänka på? Några visdomar att dela med er av? Jag har inte skaffat några löparskor än, till exempel. Ni kanske kan tipsa om vilka som är bra.
Jag älskar min mycket stora och dramatiska livsomställning.
Så vackert att jag måste göra stank face
Ut på tur aldrig sur
Jag springer i barfotaskor och tycker därför du borde läsa Born to run. Bättre frihetskänsla finns knappast 🙂
Som sagt LÖPNING är en njutning. Då man kan springa i ett skönt tempo utan att KUTA och man flämtar som en ja vet vad. Men när man väl hittat njutningen i sin löpning så blir det som du skriver. MAN VILL BARA UT IGEN! ? Ditt fall är väl bra kombo. Själv måste jag komma igång med gymmet. Kör mest hemma det som funkar där. HAR DU NÅGOT LOPP DU VILL SPRINGA? NÅGOT MÅL MED DIN LÖPNING SOM DU KÄNNER SÅN GLÄDJE FÖR. Du flyger fram. ?
Du borde så fort du får chansen gå på en föreläsning med Frida Södermark, som gick från att aldrig springa till att springa ultramaraton på väldigt kort tid. Börja med att kolla hennes nyårstal i Norrköping – hon är grym och så jäkla inspirerande!
Grattis!! Löpning är verkligen underbart för kropp och huvud. I kombination med styrketräningen blir det perfekt ???
Tack snälla! Så himla kul detta. Imorse sprang jag 200-metersintervaller på bana. Sjukt jobbigt och härligt.
Härligt!
Kontinuitet är nyckeln till löpning. Gör det inte för krångligt. Man behöver inte massa gadgets för att springa ?
Kan varmt rekommendera Salmings löparskor. Har själv 6 par. Besök deras butik på Kungsgatan.
Lycka Till ??
/Anna, @rallyakitan
Tack för tipset!
Tecknade filmer till James och Karins musik finns på på svtplay! Djurens Brevlåda. En favorit här hemma.
Hurra! Kollar upp genast!