Jag tränar nästan alltid på Södra TK. En klubb för styrkelyft och tyngdlyftning, som ligger i Västertorpshallens källare. Den har funnits där sedan evinnerliga tider, vissa viktskivor är femtio år gammal, folk tränar i trikå, alla skriker och hejar på varandra och magnesiumdammet står som en Lützendimma kring alltihop..
Så här ser det ut:
Igår kväll tränade jag på Sats Telefonplan. Jag tränade ryck och bredvid mig stod en kille som tränade samma sak. Ett oerhört glädjande sammanträffande. När han höll på att tappa stången framåt i ett lyft kom jag på mig med att skrika ”HÅLL DEN!!! HÅLL DEN!!!” och när han lyckades rädda lyftet och ställa sig upp med stången skrek jag ”DU HAR DEN!!!”, som om jag var på någon jävla fotbollsmatch. Han tittade oerhört besvärat på mig. ALLA tittade oerhört besvärat på mig.
Bakom mig stod en tjej som som satte på en 2,5-kiloviktskiva på en sidan av sin skivstång. Jag ertappade mig med att hämta och sätta på en skiva på andra sidan. Fullt normalt, önskvärt och trevligt beteende på Södra TK men helt förryckt beteende på Sats. Hon tittade fullkomligt skräckslaget på mig. Förmodligen oroade hon sig för at jag var försöksutsläppt från någon institution. Eller att jag skulle vilja prata med henne och ge tekniktips. Hon såg oändligt lättad ut när jag gick därifrån.
Ett annat problem är att jag utstöter fruktansvärda läten när jag tränar. Jag låter som en neanderthalare som har fått stroke. Vidrigt.
När jag berättade det här för Sara rodnade hon och höll för öronen. Hon tyckte att det var så pinsamt att hon inte ens ville höra och hon säger att hon aldrig vill gå och träna med mig. Oklart om jag är välkommen tillbaka till Sats Telefonplan.
Senaste kommentarer