Manne Forssberg

Hjälp! Imorgon springer jag Stockholm Marathon.

Min väldigt korta löparkarriär ser ut så här:

Den 26 mars blev jag tillfrågad om att springa Sukhothai Marathon i Thailand den 24 juni. Eftersom det lät både roligt och fullkomligt knäppt tackade jag ja utan betänketid. Den natten drömde jag mardrömmar om värme och löpning.

Nästa dag laddade jag ner ett träningsprogram från Marathons.se ”Träna 10 veckor och klara Marathon på 4.15-4.30”. Jag hade redan missat de tre första passen i programmet.

Den 30 mars sprang jag mitt första pass. 16 kilometer. Det längsta jag någonsin hade sprungit. Det var gnistrande soligt och 10 minusgrader. Jag överlevde mot alla odds.

Sedan dess har jag följt programmet, successivt ökat distansen och sprungit ungefär tre gånger i veckan. Min längsta löptur var 29 kilometer. Ibland har det varit jättejobbigt och ibland har det gått lätt. Jag har inte missat ett enda pass.

För någon vecka sedan började träningsdosen i mitt program trappas ner eftersom det är gjort för Stockholm Marathon som ryckte närmare. Då tänkte jag att det verkade smartare att anmäla sig till Stockholm Marathon än att försöka skriva om programmet.

Så imorgon springer jag mitt första Marathon efter bara 62 dagars träning.

Den 24 juni springer jag mitt andra.

Eftersom det ska vara så varmt imorgon kommer jag inte ha några tidsmål. Jag ska stanna och svalka mig ordentligt och dricka vid varje vätskekontroll. Och jag ska må så bra som möjligt.

Kom jättegärna och heja på mig! Jag lär behöva det.