Jag har närmast patologiskt dålig framförhållning. Det brukar bli smärtsamt påtagligt i juletid. Varje år sedan säkert tio år tillbaka har jag förbannat mig själv för att jag aldrig kommer ihåg att beställa julklappar på internet i tid. De sista dagarna före julafton brukar vara ett stressinferno: Jag lagar mat nätterna igenom och svettas i evighetslånga butikskööer.
Nu har något hänt. Kanske har jag plötsligt blivit vuxen. Det är den 1 december och jag har redan beställt alla julklappar. Varenda en. Det är färdigt. Den känslan är nästan svindlande. Och jag har en plan för julhelgen. Var vi ska var och vilka vi ska vara med. Kylen är full av pepparkaksdeg (en vanlig för kakor och en lite stadigare för hus) som jag gjorde häromdagen. Jag har en plan för julmaten. Den 14 december leveras två köttlådor.
Å ena sidan är jag stolt över mig själv. Å andra sidan misstänker jag att den här fliten mest är till för att täcka över någon annan karaktärsbrist. Förmodligen flyr jag från andra åtaganden när jag grottar ner mig i julförberedelser. En mycket njutbar form av prokrastinering. Summan av min monumentala oförmåga är nog tyvärr konstant. Men julen kommer bli episk.
Iris, Ruth och några av kusinerna förr julen
Senaste kommentarer