Iris hade sin första cheerleadinguppvisning idag. Hennes grupp och massor av andra. Sprängfullt i Västertorpshallen. Sprängstolta föräldrar, syskon och mormödrar. Och jag. Som gjorde bort mig tämligen omgående.
Jag började gråta omedelbart. Det var inte ens Iris grupp som inledde uppvisningen. Ändå satt jag och hulkade längst fram på åskådarläktaren. Och sedan fortsatte det. Kulmen nåddes naturligtvis när Iris uppträdde. Då grät jag tämligen ohejdat.
Cheerleading ska ju snarare locka till pepp och förtjusning. Man ska skrika, klappa händerna och kanske utstöta något gällt, imponerat läte när någon gör en dödsföraktande volt. Man ska däremot inte gråta.
Jag hoppas innerligt att Iris inte såg vad jag höll på med.
Hej alla det fungerade verkligen och jag är stolt över att kunna vittna. Jag såg ett inlägg om hur en kvinna blev återförenad med sin man och jag bestämde mig för att prova den här doktorn som hjälpte henne eftersom min relation misslyckades. Även om jag aldrig trodde på andligt arbete. Jag försökte motvilligt, eftersom jag var desperat, men till min stora överraskning hjälpte denna läkare mig och min relation är nu perfekt precis som han sa att min man nu behandlar mig som en drottning, även när han hade sagt det förut älskar han mig inte längre. Tja, jag kan inte säga mycket men om du går igenom svårigheter i ditt förhållande här är e-posten drogunduspellcaster@gmail.com din partner kommer definitivt tillbaka till dig.