Det är läskigt att tänka på hur julen skulle vara om jag fortfarande hade druckit alkohol. Skulle huvudfokus ha varit nästa glas? Skulle blicken ha grumlats? Skulle drickandet ha varit viktigare än barnens julklappar? Skulle jag ha ramlat i trappan? Skulle juldagen ha präglats av orkeslöshet, ångest och en brinnande längtan efter det första glaset? Skulle mina barns jular ha präglats av olust och magont?
Förhoppningsvis kommer jag aldrig få veta. Jag slutade dricka alkohol några år innan mitt första barn föddes, för att jag kände att det höll på att gå överstyr. Jag är tacksam över mitt beslut varje dag, men allra mest på julen.
När jag berättar om min nykterhet är det måttlighetskonsumenterna som är entusiastiska. De säger ”Oj vad bra! Jag dricker ett glas mousserande i månaden och ett halvt glas rödvin ibland, men det ska jag nog sluta med. Mina barn ska inte behöva känna alkohollukt ur min mun.” Då tänker jag. Nej! Du behöver inte sluta. Ditt drickande är helt perfekt och skadar inte någon. Fortsätt! Njut! Du har min välsignelse.
Men jag tänker kanske fel. Trots att jag inte har druckit på drygt nio år är jag fortfarande djupt präglad av alkoholnormen. I mitt undermedvetna är det självklart att man ska dricka om man inte är i riskzonen och att kombinationen portvin och stiltonost ger förhöjd livskvalitet.
Den vuxna svensk som avstår alkohol ses som en mycket tråkig, märklig och besvärlig person. I juletid är trycket på att dricka hårdare än någonsin. Hela december månad är indränkt i glögg, snaps, öl och mumma. Julen är dels barnens högtid och dels helgen då vuxna dricker mer än någonsin. Det går inte ihop.
För hundratusentals barn är julen en skräckhögtid. Vuxna som går över gränser, blir märkligt orkeslösa, oberäkneliga, personlighetsförändrade och spritstinkande. Oro, bråk och svikna löften. Barn som tvingas att ta vuxenansvar. Städa upp efter fylleorgier. Vaka över den som har druckit sig medvetslös. Trösta en sviken mamma eller pappa. Det är väldigt långt från den magiska högtid som julen ska vara för barn. Det är fyllesimmiga vuxenögon istället för tindrande barnditon. Magont istället för magpirr.
Kampanjer om att inte dricka på jul når förmodligen inte dem som behöver det som mest. Men jag tror att det kan vara betydelsefullt även när måttlightsdrickare tar en vit jul. Alkoholnormen är så stark att till och med jag som inte har druckit på nio år är djupt präglad av den. Om folk låter bli att dricka på årets mest spritindränkta helg kan vi rubba den.
Då får alla som dricker för mycket se att det finns alternativ. Att ett liv utan alkohol är möjligt och det går att äta sill utan att dricka snaps. Om alla möjliga människor avstår alkohol av alla möjliga anledningar blir det mycket lättare för dem som verkligen behöver sluta. Och för barnen kan de nyktra vuxna bli som stadiga klippor att klamra sig fast vid. Vuxna som går att lita på. Som inte är tidsinställda bomber.
Då kan julen på allvar bli barnens högtid.
Alla ni som raljerar lite runt det här med alkohol och om vem som äger problemet med det….Kolla in det här!Titta på ”Dokument inifrån: Rör inte min sup” på YouTube
https://youtu.be/tcqrbomoNYI
Det här att julen skulle vara så spritindränkt är något jag fått veta som vuxen. I min ursprungsfamilj dracks ingen snaps och ölen var lättöl. Inte ens glögg, för det tyckte min mormor som ordnade julen var ointressant. Efter middagen var det kaffe och sedan läsk, frukt och nötter. Min mans familj har ungefär samma traditioner.
I den nuvarande familjekonstellationen dricker vi vin till middagen, som vid många andra helgmiddagar. Ingen blir full, ingen slåss eller gråter. Det är jättebra att de som har problem med alkoholen tar sitt ansvar, och det är jättebra att vi pratar om alla barn som far illa – och förhoppningsvis får någon att tänka till. Men jag fattar inte varför vi ska ta ansvar för att andra människor inte kan hantera alkohol, när det bara är vi på plats. Precis som det inte finns någon annan anledning att dricka vin än att det är gott, finns det ingen anledning att inte dricka vin, för att andra blir fulla och oregerliga.
Jo manne Forsberg. Vi vet att du avstår från alkohol endast för du ej kan hantera ruset.
Klappa dig själv på axeln som du gjort så många gånger förut.
Klart han ska klappa sig själv på axeln för det! Han är värd alla klappar han kan få för det är så viktigt för honom, hans familj och öveiga anhöriga att han kan vara nykter om han inte tål sprit. All kredd till honom för det och hoppas att fler alkoholister lyckas bli nyktra. Hälsningar från en som faktiskt överväger att stänga ute far/morfar från vår julafton pga hans alkoholism. Inte för att han dricker på julafton utan resten av året och omöjliggör därmed en normal relation med alla anhöriga.
Det är barnens dag inte vuxnas. Man har 364 andra dagar att dricka på om man nu måste dricka. Jag dricker inte och serverar aldrig akohol på julafton. Och frågar någon om det brukar jag säga ”Detta är barnens dag därför serverar jag inge akohol.”
Så bra! Tänk om alla egon till vuxna kunde ge sjuttom i alkohol, för sina älskade barns skull. Kan man inte göra den uppoffringen behöver man verkligen fundera på vilket förhållande man egentligen har till alkohol!
Jag blir SÅ JÄ…TRÖTT på alla som säger- jag dricker en snabbs och en öl…ingen märker något. JO! Ett barn märker om man så har druckit ett halv glas vin. Redan som bebisar märker de skillnad efter en sådan liten mängd!! Man behöver inte känns sig påverkad eller berusad för att barn ska märka och uppleva det obehagligt. Tänk om alla vuxna kunde våga ta till sig den kumskapen och avstå från alkhol när barn är närvarande! Är man förälder borde det verkligen inte vara någon uppoffring.
Med min syn på alkohol kanske man tror att jag vuxit upp med missbruk eller mycket alkohol i min familj men det är tvärtom. Aldrig allohol på högtider, vanliga middagar (vissa kan ju inte bjuda på lite mat utan att det ska drickas massa alkohol), kalas osv.
Jag blir nyfiken, finns det undersökningar/forskning som visar att barn märker och känner obehag av även måttligt alkoholintag hos vuxna, eller är det så du själv upplever att det är, från egna iakttagelser?
Så bra.
Jag brukar av den anledning inte dricka på jul
Men jag dricker så sällan så att avstå gör mig ingenting
Jag brukar ta en snaps och en julöl. Det märks inte på mig.
Mycket bra skrivet, och bara sanningar i.
Borde vara vit jul varje år.
Hjärtat brister vid tanken på hur många barn som ska förknippa jul med fulla vuxna. Tack för din text hoppas den får nån fyllbult att tänka till åtminstone i jul…
Min förra (låååångvariga) relation präglades väldigt tydligt av alkohol. Ju mindre jag drack desto mer drack min motoart, och redan under våra första år tillsammans var det kräkfontäner varenda gång det var fest. VARENDA GÅNG. Och detta uppskattades av både vänner och vissa anhöriga, som nån sorts underhållning, och det hetsades verkligen. Att i slutet av alla familjekalas ha ”whiskyprovning” genom att helt enkelt dricka av alla sorter som fanns tillhands. Att konstant tjata om hur tråkig jag var som helnykterist. Att jag bara behövde vänja mig vid sånt som jag inte tycker om.
Det var inte förrän jag gick in i en ny relation som jag insåg att doften av alkohol på en mans andedräkt gör mig helt panikslagen. Jag kan inte sova. Jag blir gråtfärdig. Trots att samtliga beteendemönster nu är totalt annorlunda, det varken tjatas eller kräks eller däckas. Men den där ångesten..!
Jag tänker fortsätta vara en tråkig nykterist. För det är jag värd.
Du skriver förbannat bra saker Manne!!