Kalas är tortyr för barnen som aldrig blir bjudna | Manne Forssberg
manneforssberg

Manne Forssberg

Annons

Kalas är tortyr för barnen som aldrig blir bjudna

Kalas är en enda lång utdragen tortyr.

Inte för de lyckliga utvalda förstås, men för barnen som inte blir bjudna.

Jag känner en flicka, vi kan kalla henne för M, som tillhör den olycksaliga skara av barn som inte så ofta får gå på kalas. Hon har börjat förlika sig med det. Ofta är det ganska odramatiskt. Det kanske är ett litet kalas och hon delar sitt olyckliga öde med flera andra.

Ibland är det värre. Som alldeles nyligen. Det var bara M och en annan person i hela klassen som inte hade blivit bjudna.

Tortyren började redan tre veckor före kalaset. Det började viskas. Klasskamraterna hade hemligheter för M. Samtal tystnade när hon rörde sig mellan grupperna på skolgården.

Vissa av klasskamraterna var mindre finkänsliga. De pratade öppet om kalaset. Hur kul det skulle bli, vilka kläder de skulle ha på sig och vilken musik de hoppades på. De påpekade också att M nog var den enda i klassen som inte var bjuden.

Själva kalaset var den lindrigaste delen av tortyren. Tre timmar av tristess och tomhet en lördag i januari.

På måndagen drogs tumskruvarna åt igen. Alla samtal handlade om kalaset. Det var som om klassen hade sammansvetsats ytterligare under helgen. Själv var M en ensam satellit som svävade omkring i sin egen omloppsbana, avskild från de andra. Samtal tystande när hon rörde sig mellan grupperna på skolgården. Folk hade hemligheter för henne. Mindre finkänsliga klasskamrater utbrast: ”Visst var det kul i lördags?! Nej, just det du var ju inte bjuden”.

Efter någon vecka började samtalen handla om andra saker. Kalastortyren var över. Det blev lättare att röra sig bland grupperna på skolgården. Sedan kom en ny inbjudan till de flesta utom M. Kalastortyren var igång igen..

 

IMG_2531

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
manneforssberg

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna

    Jag blir alldeles bedrövad när jag läser ditt inlägg. Någonting har ju gått galet när kalas, som borde vara någonting roligt, istället blir en ångestladdad tillställning för många barn.

    Personligen kan jag tycka att vi föräldrar behöver ta ett större ansvar när det kommer till kalas. Och med större ansvar menar jag att vi behöver bjuda in på ett schysst sätt. Barn förstår varför dom inte får komma så länge det finns en logisk förklaring. Exempelvis att bara sexåringarna är bjudna.

    Så finns det vuxna som betonar att barnen istället behöver lära sig att tackla orättvisor och att inte ”ta det personligt”. Min fråga till dessa föräldrar är hur jag ska förklara för min dotter varför det just är hon som gång på gång inte blir bjuden. Då ska vi komma ihåg att det finns barn som aldrig blir bjudna på kalas.

    Jag har dom senaste åren bjudit in alla barn kopplat till ålder. Förra gången blev det alla fyra- och femåringar. Genom att göra så tänker jag att alla barn får möjlighet att gå på åtminstone ett kalas. När det sedan blir prat om kalas på förskolan så vet alla att inbjudningarna är kopplade till ålder och ingenting annat.

    Föräldrar som väljer att exkludera ett eller några få barn bidrar inte bara till att understödja grupperingar och eventuellt även mobbing. Dessa föräldrar bidrar också till att vissa barn behöver fråga sig själva vad det är, hos dom själva, som gör att dom inte blir bjudna. Alla barn har rätt att känna sig unika och värdefulla. Det är vi föräldrar som måste sluta kalasmobbas.

  2. Martin

    Ett exempel av många på mobbing. Man behöver inte säga att X är ful för att mobba! Kan lika gärna vara att låta bli att säga att han/hon är fin, Själv har jag efter en tråkig skolgång och år av kämpande för att höja lärarstatusen “jag är inte själv lärare” mer eller mindre dragit mig tillbaka. Lösningen är som jag ser det ganska enkel, de som idag väljer att bli läkare, jurister, yrkesmusiker you name it, istället hellre väljer att bli lärare?
    Hur? Stålar såklart. Det ska löna sig att ha samhällets viktigaste yrke då det är vår framtid de bygger.
    Mindre klasser, högre lärarkompetens och mer stålar.

  3. Elin

    Förskolan och skolan har ett jätteviktig roll i det här, att ha regler för hur man bjuder och vad man pratar om. Men störst ansvar har vi föräldrar. Det ska gå schysst till. Och det är inte lätt. Men vi får fan i mig försöka!
    På min dotters fsk bjuds alla. Vi kommer inte att ha möjlighet till det, med största sannolikhet eftersom hon också vill bjuda vänner som inte går på fsk. HUR jag ska läsa detta vet jag inte, men jag ska komma på ett bra och SCHYSST sätt.

    En annan tanke jag har tänkt är om de barn som, p.g.a. av t.ex. olika diagnoser aldrig blir bjudna för att de är “jobbiga”. Kan en inte prata med föräldrarna och ärligt säga: vi vill gärna bjuda in X men jag känner mig osäker på hur jag ska bemöta hen på ett bra sätt. Jag vill att X ska känna sig trygg och ha roligt, har en föräldrar möjlighet att följa med så att X känner sig trygg om det blir en svår situation?
    Det är väl inte så svårt?

    1. Anna

      Som förälder så gäller det ju att i sånna här situationer inte bara tänka ”vad är bäst för mitt barn”. Vi har ett ansvar även att se till att andras barn oxå mär bra och att vi inte bidrar till utanförskap! Tycker generellt att vi är alldeles för själviska i det här landet. Mina kids går i förskoleklass. Här har det alternativet att bjuda hela klassen eller att inte ha kalas alls…så är det…bi har även pratar om att ha presentfritt så att inga ska känna att man avstår pga det…

  4. Emma

    Jag förstår dilemmat och jag tycker ideen om att bjuda alla är bra, men hos oss har vi nästan det motsatta problemet. Jag har två barn, ena blir ofta bjuden, och den andra väldigt sällan. Orsaken till att ena inte blivit bjuden är inte för att han är mobbad eller utanför, utan för att flera föräldrar väljer att inte ha kalas, eller att flera barn har bara små kalas,. Min son tycker oavsett att det är jobbigt.

    Men åter till mitt motsatta problem. Min son och jag pratade om detta om att bjuda alla i klassen, men då blev han ledsen eftersom han vill inte bjuda alla eftersom att det är flera som är jättedumma mot andra i klassen. Alltså inte bara mot min son. och med sitt stora hjärta så bryr han sig om sina kompisar. Han vill inte bjuda dessa elever för att han är rädd att de ska förstöra kalaset. Hur gör jag då? Kan prata med föräldrarna till dessa barn, men tror ändå min son skulle tycka det är jobbigt.
    Vi pratade även om att inte ha något kalas alls, utan bara bjuda familj och släktingar, men då blev han också ledsen. ^
    hur man än gör blir det tokigt i detta läge. För vår del tror jag att det är bäst att han bjuder dem han vill, vilket bara är några få i klassen, och sedan får dem dumma inte komma. Han ska absolut INTE Säga att det är därför, men min son ska inte behöva ha ont i magen av oro på sitt eget kalas.

  5. Erika

    I min dotters klass där de är 22 st bjuder de flesta alla. Annars brukar det va så att tjejerna bjuder tjejerna och killarna bjuder killarna. I deras klass försöker vi också gå ihop två o två vilket minskar både kostnaden och antal kalas varje år. Det tycker vi fungerar väldigt bra.

  6. Karin

    Obegripligt… När mina kids började förskolan tyckte jag att det var himla konstigt att dom tog upp kalasrutiner på föräldramötet. Men jag förstår varför när jag läser det här!! Vi har regler att antingen bjuder man hela avdelningen eller så bjuder man alla som är lika gamla!

  7. Martina

    Har ett för litet barn så inte aktuellt än, men bävar mig redan. 20-25 barn, många kalas per år, förutom att anordna själv med så många barn. Leos lekland verkar populärt, men känns som det blir dyrt. En bra indelning kändes flickor vs pojkar, tills jag läste “ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Att fastslå könsroller så tidigt att flickor och pojkar inte kan leka med varandra, tråkigt, samtidigt hade ju alla blivit bjudna. Just nu är vi bara 10 i gruppen, men funderar ändå på lika många kompisar som barnet är gammalt.

  8. Jessica Lindsjö

    Jag blir så arg, att man som förälder låter födelsedags barnet bjuda nästan alla. Jag har alltid sagt till mina barn att om de ska ha kalas så bjuds ALLA i klassen. Det var lite kaotiskt första gången min älsta tös skulle ha kalas. De var årskurs 1-3:or uppdelat i två klasser och blandat dessa imellan vissa lektioner. Var bara att bjuda ALLA ändå, skulle ju ha ett utomhuskalas. Det ösregnade just den dagen, blev hemma istället. Disco med massa godis och läsk. Kan säga att det blev uppskattat!!! Föräldrarna hade sockerkickade barn att hämta.😁

  9. L

    På min sons skola är det förbjudet att både lämna inbjudningar i skolan och att prata om kalas i skolan. Och det verkar fungera.

  10. Jeanette

    Att föräldrar kan bete sig så här är fruktansvärt! Skolpersonal borde också engagera sig och påpeka att sånt här inte får förekomma. Stackars barn ❤️

  11. Linda

    Att inte bjuda och utesluta är rent av elakt.
    En inbjudan kan iof komma bort, men så är inte fallet här. Jag läser och uppfattar att flickan är utanför, det finns större problem här
    mobbing är ordet. Tydligt att de vuxna uppfattat detta och låter det ske.
    Så sjukt och elakt, mitt mammahjärtat brister och jag blir uppriktigt ledsen 🍀

  12. Cecilia

    Hemskt när det blir sådär! Jag tycker att man som förälder måste ta ansvar här och se till att ens barn antingen får bjuda alla i klassen, inte utelämna en eller två, eller bjuda bara ett mindre antal av de som barnet umgås med. På de skolor mina barn gått (även förskola) har det varit förbjudet att lägga inbjudningar till bara några barn i facken på skolan/förskolan. Det har gått bra om hela klassen bjuds men inte annars. Det är bra!

  13. Sofia Karlsson

    Fy alltså! Sånt man minns från sin egen barndom tyvärr…
    Som förälder måste det ju finnas något att göra?! Kan förstå när man inte vill bjuda en hel klass på kanske 25-30barn men att låta sitt barn bjuda alla utom 1 barn är över mitt förstånd!

Annons
stats