manneforssberg

Manne Forssberg

Långa bilresor med barn

I annonssamarbete med Volvia

Långa bilresor med barn. Vilken kavalkad av minnen det väcker. Den första långresan som jag företog ensam med bägge barnen gick till Coop Västberga. Cirka två kilometer från vår lägenhet. Jag var oerhört nervös. Klarar jag av att åka bil med två barn? Tänk om båda gallskriker och bajsar på sig samtidigt? Jag svettades ymnigt redan innan jag hade vridit om bilnyckeln. Allt gick bra.

Sedan byggdes distanserna på. När Ruth var tre månader åkte vi 30 mil på motorväg. Det tog sex timmar eftersom vi var tvungna att göra ständiga stopp för amning och blöjbyten.

En annan minnesvärd bilresa var när kopplingen gick sönder på en 2+1-väg och vi blev stående på den enfiliga motorvägen med en bebis och en 2,5-åring. Vi fick vänta nästan en timme på bärgare. Regnet smattrade aggressivt på biltaket och bakom oss blev köerna allt tjockare.

Nuförtiden är det en ren fröjd att åka bil med barnen. Oavsett om Sara är med eller om jag är ensam med dem. Nyligen körde jag 60 mil med bara två korta stopp. Iris och Ruth var på strålande humör hela tiden.

Det är lätt hänt att bli för trygg i förvissningen om att allt är friktionsfritt och enkelt. Man hjälper barnen med bältena, eller så tar de på sina bälten själva, och så lutar man sig tillbaka och njuter av kaffe och P1 utan att fundera särskilt mycket på säkerhetsläget i baksätet. Det är riskabelt.

Jag har insett att bägge mina barn har en tendens att flytta bältet efter en stund. Att lägga det under armhålan eller sätta bältet på magen. Det är fullkomligt livsfarligt. Jag måste därför inför varje längre resa föreläsa lite om hur bilbälten ska sitta och vad som händer om de inte sitter på ändamålsenligt sätt. Och så måsta jag ha koll i backspegeln.

Ruth sitter i en bältesstol, vilket är briljant när hon vill sova eftersom hon har ett omslutande nackskydd att luta huvudet mot. Det är mindre bra när hon tittar på Ipad och behöver luta sig fram för att få ett bra grepp om den. Det är betydligt bättre ur säkerhetssynpunkt att ha ryggen mot ryggstödet.

Iris har bälteskudde vilket ger henne full rörelsefrihet men också gör att hon lutar sig mot mitten när hon somnar. Obekvämt och osäkert. Det är bättre att luta sig mot bältet.

Allt detta måste jag hålla koll på. Därför kan det krävas fler stopp än vad jag har gjort tidigare. Det räcker inte att barnen är glada och nöjda för att bilresan ska betraktas som lyckad. Man måste också tänka på säkerheten.

En annan sak som är viktig inför sommarens bilsemestrar och långresor är lastsäkring. Vid en krock flyger lösa föremål runt i bilen och blir livsfarliga projektiler. Saker som man inte har i händerna bör man därför lägga under sätet framför sig eller i sätesfickan. Om man har en kombi som man lastar full så behöver man lastgaller eller nät.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om säkerhet i bilar genom mitt samarbete med Volvia. Och Iris och Ruth har lärt sig av mig. Om du vill veta mer finns en massa matnyttig information HÄR.

 

 

 

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
manneforssberg

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sofi

    Jättebra info! Saker som många glömmer bort tror jag… som du säger är det så lätt hänt att man bara gasar på när barnen (äntligen) är nöjda. Vi ska Stockholm-Jönköping men en 1,5åring och en tremånaders med kolik om en månad och jag funderar seriöst på om tåg är det enda alternativet -jkp skulle likaväl kunna vara på andra sidan jorden det känns som en så lång resa!

stats