På den här bilden hade jag varit pappa mindre än ett dygn. En barnmorska kom in i vårt rum och pratade med Sara om amningen. Sedan frågade hon: ”Hur är det med pappan då?” ”Det är bra med honom, tror jag”, sa jag. Jag tyckte att det var märkligt och lite oproffsigt att fråga om min pappa mitt i bebislyckan och barnbäckbsbryderierna och amningsoron. Sedan fattade jag att det var JAG som var pappan. Nu lystrar jag alltid till ”pappa” oavsett om det sägs med tultarröst eller målbrottsdito. Jag tror alltid att det är jag som efterfrågas när någon söker en far. Jag skyr etiketter, men pappa är någonting som jag verkligen, verkligen vill vara och tycker om att kallas. Idag har jag firat genom att ta med fyra barn till Skärholmens badhus. Sedan hade vi fem förtjusande barn över på middag. Helt perfekt! Jag har även slagit något slags löpningsrekord.
På morgonen hade jag ett riktigt långt långpass inplanerat. 37 kilometer blev det. I snöblandat regn som stack i ögonen. Tre timmar tog det. Jag trampade delvis nya stigar. Mälarhöjden – Fruängen – Älvsjö – Örby- Svedmyra – Enskede – Blåsut – Söder – Skeppsholmen – Östermalm – Odengatan – St Eriksgatan – Fridenhemsplan – Stora Essingen – Essingebron – Gröndal – Vinterviken – Axelsberg. När jag kom hem hade Sara och barnen gjort Fars Dag-brunch.
På eftermiddagen blev jag sugen på att sticka ut igen och skaka ur benen lite. Råkade få feeling och springa 10 km. Har nog aldrig sprungit 47 kilometer under en och samma dag förut. Lyxigt!
Har du slutat blogga? Eller bara en paus?