Pappabikten blir ett fast moment i bloggen. En gång i veckan bekänner jag mina föräldraskapssynder inför er. Jag tror tyvärr inte att jag kommer få ont om material.
Vecka 24
Jag har i smyg slängt teckningar som jag tyckte hade för låg verkshöjd för att spara. Men vem i helvete är jag att bedöma det? Och varför premierar jag nästan alltid figurativ konst framför kludd. Tänk om folk hade slängt bort Jackson Pollocks konst på samma stockkonservativa grunder.
Jag har först sagt nej till glass efter middagen på Mc Donald´s men sedan ändrat mig efter cirka nittio sekunder tjat. Otroligt bra signal att sända till sina barn: Tjat lönar sig. Nu är tjat alldeles positivt betingat och liksom skimrande.
Jag har slarvat med middagarna. Pizza i parken en dag och Mc Donald´s en annan. Dålig mat 40 procent av vardagarna.
Jag har längtat fullkomligt ihjäl mig efter att Ruth skulle somna när läggningen hade pågått över en timme. Jag längtade så intensivt att hon märkte det och min längtan blev helt kontraproduktiv. Läggningen tog på grund av det ytterligare en halvtimme.
Jag har tittat jättemycket på min mobiltelefon. Lågvattensmärket var när jag skulle filma Iris hjulning (den tusende) och i smyg kollade av instagram lite snabbt istället. ”Ja Iris, jag filmade den!”
Jag har hämtat en prasslig påse med nerkissade shorts på förskolan och sedan glömt den i bilen. Där har den legat och liksom bastat i tre långa dagar. Ska vi gissa att shortsen är bortom all räddning nu.
Puh! Det här var skönt. Vi gör om det om en vecka va?
Vilka är era största föräldrasynder den gångna veckan?
Uppklädd och skräckslagen inför bikten
Jag tillät dem att titta på film på plattan fastän vi (jag och min man) bestämt att det inte ska tittas på någon platta. Under tiden somnade jag lite bredvid barnen på soffan. Värsta tröttistiden, efter hämtning kl. 16.30.
Du som har döttrar, detta opraktiska i att leka i klänning. Kan man komma runt det? Och hur lär de sig att det är klänning som de ska ha? Vi har två pojkar och sist en dotter. Jag har aldrig klänning men det är KLÄNNING som gäller. Jag Har inte emot klänning/kjol om det inte vore för att det fastnas med knän och är i vägen. Plus att vi inte har sådana plagg i arvlådan…
Ruth vill bara ha klänning. Tidigare brukade jag plocka far en förskoleoutfit bestånde av tights och t-shirt men då blev hon rasande. Nu har vi köpt väldigt många stretchiga vardagsklänningar som ger rörelsefrihet. Ruth är glad och morgnarna är bättre.
Jag har också glömt nerkissade kläder i bagageluckan,det var ju bara att kasta!
Bästa är nog ändå när man får barnen att ljuga för en bortrest pappa och säga att de fått lax och potatis till middag…fast de fått en smarrig pizza elr Mc D!
Elr när man går upp med barnen en lördag vid 07-08 och sätter på barnfilm för att man själv ska kunna sova 1 timme till!
Muta är min bästa grej,jag som ALDRIG skulle muta mina barn?? jag ÄLSKAR mutor!
Ja mutor är verkligen livet salt! Eller åtminstone småbarnslivets.
Roligt att du kommit i gång. Bra start!
Tack pappa!