Pojkar som hatar flickor | Manne Forssberg
manneforssberg

Manne Forssberg

Annons

Pojkar som hatar flickor

”Pappa, är det sant att flickor inte kan vara superhjältar?”

En så oändligt sorglig fråga att få från sin modfällda fyraåriga dotter vid förskolehämtningen.

I begynnelsen var barnen i förskolegruppen bara barn. De lekte sida vid sida och i den mån de var medvetna om att de hade ett kön var det en kuriös grej som satt mellan benen snarare än en identitet. När jag hämtade på förskolan ville pojkarna kramas och läsa böcker om fjärilar.

I fyraårsåldern förändrades allt. Plötsligt var det otänkbart för pojkarna att kramas. De började lansera olika nedgörande påståenden om flickor. Varje dag ställde min dotter oroat nya frågor.

”Är det sant att tjejer inte är lika snabba och starka som pojkar?”

”Stämmer det att flickor inte kan bli brandmän och poliser?”

Pojkarna hade plötsligt börjat hata flickor eller åtminstone distansera sig från dem kraftfullt.

Jag tror att det är så här: Från fyraårsåldern blir det viktigt för killar att leva upp till den gängse pojkrollen för att inte hamna utanför eller ses som aparta. Ett sätt att utkristallisera vad könsrollsförväntningarna består i och manifestera att man lyckas leva upp till dem är att göra flickor till pojkarnas motsats. Om man säger att flickor är svagare och sämre så stärker man sig själv i sin normalitet och bekräftar sig själv som lyckad pojke.

Anledningen till att tjejer inte distanserar sig från pojkar i samma utsträckning är att maskuliniteten/ pojkrollen är både mer betydelsebärande och bräcklig än flickrollen. En tjej kan nuförtiden bli någon i gruppen genom att vara sig själv. En kille blir det genom att leva upp till den förhärskande pojkrollen.

Det är synd om pojkarna. Deras behov av kramar har inte försvunnit, men det förhärskande idealet gör att de måste avstå. För att passa in bland killarna är är man tvungen att leka våldsamt, se ner på tjejer och ta mycket plats. Snällhet, generositet och empati premieras aldrig. Alla förlorar på det här. Tjejerna får stå tillbaka för en massa gapiga killar och lär sig tidigt att de tillhör det svagare könet. Killarna tvingas in i en hård miljö och får gå genom livet utan de grundläggande verktygen för att hantera mänskliga relationer.

Lösningen borde vara att visa pojkarna att det finns tusen sätt att vara pojke på. Uppvärdera det traditionellt tjejiga och ge pojkarna kvinnliga förebilder! Läs böcker och titta på filmer med flickor i huvudrollen! Bemöt pedagogiskt varje påstående om flickors underlägsenhet! Ursäkta aldrig störigt pojkbeteende med att ”killar är sådana”!

Vi kan nämligen inte ha det så här längre. Pojkar måste befrias från sitt fängelse och flickor måste befrias från underskattning och hat.

IMG_8148

“Det är klart att du kan bli superhjälte!”

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
manneforssberg

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johan

    Nej, kvinnor är ju inte lika snabba och starka som män (generellt finns givetvis undantag) det kallas för biologi, hur gärna man än vill ändra på det faktumet så kvarstår det.
    Sedan om din stackars dotter kommer hem och frågar om flickor inte kan bli brandmän och/eller polis, så är det väl bara att förklara, jo det kan de visst de.

    Att du ens tar upp “Pojkarna hade plötsligt börjat hata flickor eller åtminstone distansera sig från dem kraftfullt.” visar på relativt dålig insikt från din sida. Du kan ju inte på allvar mena att barn i fyraårsåldern börjar hata eller ta distans från motsatta könet (och enligt dig då bara pojkar). Barn är barn, låt dem leka fritt från ideologi, olika genus-doktriner och uppfostra dem istället till bra, självtänkande och starka individer med sunt förnuft.

    1. Lin

      Problemet är att två tredjedelar av befolkningen är dumma i huvudet och uppfostrar skitungar.
      Bara för att du kan så betyder det inte att alla kan.

  2. Ulrica

    Det som händer är fruktansvärt och får mig som mamma känna maktlöshet. Vår femårige son började för snart ett år sedan använda vissa kläder, kunde inte längre leka med sin bästa vän Leia. Vägrade använda rosa grät att få klippa sig kort. Allt detta och mycket till för att han börjar få kommentarer på förskolan. Vi har pratat med förskolan, andra barns föräldrar och försökt stärka vår son i att fortsätta vara sig. Men vårt ord väger lätt mot killarna på förskolan. Han har även tre äldre bröder som klär sig fritt, har vänner av bägge kön och inte uttrycker att killar och tjejer gör si eller så. Det känns så sorgligt med alla de begränsningar deras attityder skapar.

  3. Rebecca

    I ögonblicket jag läste dotterns orosfyllda fråga slog det mig, än så länge lever tack och lov min 4-åriga dotter i en värld där hon kan vara superhjälte. Där hennes Blixten-mantel är värdefull! Tänker jobba på att den känslan är för evigt💪

  4. Alice

    Tänker mer att det är manliga förebilder pojkarna behöver… män som visar att manlighet inte sitter i att distansera sig från flickor, vara våldsam och sky kramar. I övrigt, fin skriven text.

  5. Ullis

    Visst finns det kvinnliga superhältar, catwoman, wonderwoman, elastigirl är några, men i småbarnsåldern lanseras mest manliga sådana som batman, spiderman och superman. Det är bara att gå in i närmsta klädaffärs barnavdelning så ser man hur uppdelat det är mellan pojk och flickkläder. Och det är synd. Däremot tror jag man är duktigare i förskolan och skolan att mixa tjejer och killar, låta tjejer leka killekar och vice versa samt att man pratar om genusfrågor mycket mer idag ön för 20 år sen. Min tio åring är medveten om att tjejer och killar kan göra samma saker och vara lika starka och snabba som killar. Senare sker ju dock faktiskt en biologisk förändring som gör killar starkare och snabbare rent fysiskt. Jag tror du generaliserar när du säger att det händer nåt i fyraårsåldern. Tror du att fyraåringar bryr sig om könsroller? En del barn gillar inte att kramas alls, några börjar gilla det när de blir lite äldre och en del älskar att kramas. Oavsett kön. Det låtersom om du skälv målar upp en stereotyp bild av pojkar och flickor när du säger att pojkarna distanserar sig från flickor för att tydliggöra dig som män, att de börjar hata tjejer? Jag känner inte alls igen det här enligt egen erfarenhet från sonens vänner eller de han har omkring sig, äldre eller yngre. Tvärtom så respekterar de varandra. Tjejer står inte tillbaka och killarna saknar inte verktyg för att hantera relationer. Tjejer är starkare än någonsin tidigare och killar har aldrig fått så många verktyg att kunna hantera relationer som nu i vår moderna tid. Snällhet, empati och generositet premieras visst, man jobbar med värderingsövningar i skolan nu för tiden och hur man är en bra kompis på förskolan. Flickor kan vara lika högljudda som pojkar och det finns väldigt många tysta pojkar. Sen finns det killar och män som trycker ner tjejer men handlar det inte mer om beteendestörningar eller svår uppväxt än att man vill tydliggöra sin mansbild?

    1. Niklas

      Nu kanske jag är yngre än dig men jag kommer ihåg hur det var som pojke när man behövde börja vara tuff.
      Jag var en av de snälla, tysta, killarna – men klart visste jag att jag inte fick vara som tjejerna.
      Så länge du som förälder gör en distinktion på tjejer och killar och vad som bryter normer (högljudda /tjejer/, tysta /pojkar/) så kommer barnen att uppfatta den norm som råder.

  6. Heidi

    Ja absolut! Och så kunde vi vuxna sluta definiera barn enligt kön hela tiden också, desto oftare vi upprepar orden flicka och pojke när vi tilltalar barn desto viktigare blir de. Desto oftare vi säger barn, människor, personer, vuxna, desto mer visar vi att människor är människor.

  7. V

    Intressant nog har jag aldrig känt mig som det svagare könet. Men jag känner verkligen igen det du säger om killarna. Hur många gånger har jag inte lidit med dem. Och nu får jag i vuxen ålder höra att jag är för snäll när jag inte självklart tävlar om positioner. Det handlar precis som du säger om könsroller. Men också om att skapa ett samhälle som är mindre besatt av hierarkier.

  8. Therese

    Det är väldigt vanligt att barn i 4års ålder börjar söka sin identitet. En identitet förknippat med kön. Barn har fram tills dess sökt av allt som hör till tjejer och till killar. Nu börjar sorterandet. Många att killar blir buffligare och tjejerna mjukare och tystare. Det svåra nu är att peppa de barn som drar sig undan, oavsett kön. Och låta de som tar plats visa hänsyn till de som inte gör det. Att tillrättavisa när någon gör eller säger fel. Men det beror inte på kön. Att erbjuda alla samma saker, oavsett kön. Att ge alla som vill lika mycket samtalsutrymme oavsett kön. Det är att jobba med genus. Det handlar inte om en rosa klänning, det handlar om att stärka en individ, oavsett kön. Det är ett “arbete för hela byn”. Inte en brist hos förskolan. Ni som klankar ner på förskolan, om ni som föräldrar gör ett enastående jobb ang genus behöver vi bara fortsätta med vårt dagliga jobb. Som innefattar att jobba med bland annat genus frågor. Det behövs fler utbildade förskollärare, är det män så visst är det bra. Men jag vill inte jobba med en man bara för att han är man, utan med en förskollärare som brinner för sitt yrke, oavsett kön. Att jobba med genus är att stärka individen att tro på sig själv och göra det de vill och inte det som de tror förväntas av dem. “Förskollärare inom förskolan som låter alla barnen snickra eller baka exempelvis….”

    1. Rikard

      Hej Lotta!
      Jag upplever faktiskt att min förskola ligger i framkant med genusfrågor det är snarare resten av skolverksamheten som tappar, desto äldre barnen blir desto sämre eller ingen dialog alls kring dessa frågor

      1. Jonna

        Men det här är väl ett större problem än att man bara kan härleda det till förskola och skola. Det står inskrivet i läroplanen för både skola och förskola att de aktivt ska arbeta med detta, och då borde det rimligtvis vara så att de gör det. Däremot står det ingenstans hur andra vuxna eller föräldrar runt barn faktiskt tilltalar eller jobbar för att låta alla barn vara just barn utan att hamna i våra förlegade könsnormer

  9. Malin

    Intressant läsning. Mina söner hade problem på förskolan med att de blev retade för att de gillade rosa och my little pony och glitter osv. Särskilt ena sonen som blev trakasseras av en flicka!!! Så det är inte bara pojkar som är elaka ser du.. 😉

    Det är upp till alla föräldrar att uppfostra sina barn till fina människor med bra värderingar oavsett kön.

    1. Annica

      Ja Maria, det har hänt min son också. Både på förskolan och i skolan. Men det här handlade inte om vem som kan vara elak. Givetvis kan både pojkar och flickor vara elaka. Det handlar om att flickor inte ska underskattas likväl som att individer ska få vara det som de är utan att fösas in i automatiska könsroller och på så vis agera utefter de könsrollerna.

      Givetvis är det upp till vuxna att se till att detta sker.

  10. Lina

    Jag har en son & en dotter, precis som många andra så sökte jag flera “superhjältar” som var tjejer i böcker när barnen var små. För att visa att alla kan vara en superhjälte! Till sist hittade jag böckerna om Rakel, men hon framställs nästan som en “kille”, hon har kort hår, byxor & t-shirt & ser väldigt tuff ut. Jag läste boken för barnen och efteråt pratade vi om boken, men jag var så nyfiken hur dom uppfattade boken så jag frågade barnen om Rakel, är det en tjej eller kille.. båda barnen svarade – en kille!
    Sen kanske andra har andra upplevelser av Rakel men just där & då tyckte jag det var så synd att dom tagit ifrån henne det som kan uppfattas som “tjejigt” så pass att budskapet inte ens gick fram med boken. De trodde sen tuffa superhjältetjejen var en kille.. kämpa på! Idag fick jag det sötaste kärleksbrevet av min son som är 8 år, han skrev: Du är best mamma #gölpöwer ❤️ (Girlpower) så jag tror det finns hopp om nästa generation trots allt! 🌟

  11. Linnéa

    Intressant, själv upprörs jag över att fyraåringen kommer hem och säger att en flicka påstått att rosa är en tjejfärg. Tror problemet rör sig åt båda hållen.

  12. Kerstin

    Byt förskola!!! OCH ifrågasätt deras arbetssätt. Det är verklogen något sjukt över det. Det ser inte ut såhär längre. På de flesta platser.
    SLUTA UPPFOSTRA respektlösa våldtäcktsMÄN!

    1. Therese

      Öööh vem uppfostrar våldtäktsmän? Som förskollärare blir jag sjukt jävla trött på den typ av inställning. Är du så jäkla naiv så du inte tror att man arbetar med genus. För att det ska ha nån typ av genomslagskraft måste man även göra det hemma. Vet du att man befäster könsroller innan 5års ålder. Dvs om mamma är den som mest städar tvättar å lagar mat så tro barn att det är könsroll, pappa tvättar bilar sitter vid datorn å klipper gräsmattan. Pappor är i regel mycket bättre på att berätta hur bra de är. De drar sig inte för att avrunda det de gör med “pappa är bäst”. Inget fel i det. Frågan är bara varför Kate mammor gör det oftare. Och om du tror att förskolan är något mirakelställe där man ska kunna uppfostra 20 barn på samma gång på två pers ( några timmar per dag 3) så måste jag säga, tänk om tänk rätt.

      1. Therese

        Det är väldigt svårt även om man är en familj som delar på allt. pappan och mamman städar/lagar mat/tvättar lika mycket. Mamman byter däck på bilen och kör traktor ibland.. Ändå får barnen en bild av att det är alltid mamman som städar/lagar mat/tvättar och pappan mekar i garaget…

        Så även när man kämpar jättehårt för att vara bra förebilder så kan det bli galet.. Då är det extra viktigt att göra planeringen synlig för barnen så dom förstår att det finns en tanke bakom varför man fördelat det som man gjort den här gången…
        Jag är glad att jag fick den ögonöppnaren av min son – för då kunde vi prata om det!

    2. Jonna

      Varför ska de byta förskola? Vilket arbetssätt menar du att just den förskola har?
      Eftersom du kan uttala dig om att de som jobbar där gör så fel?
      Tror du barn bara ser och hör saker på förskolan. De lever ju sitt liv i vårt samhälle?! Men de vuxna förebilder som finns här runt oss! Så förskräckligt inskränkt kommentar!

  13. Urban

    FEL!
    Pojkar behöver inte bli fler kvinnliga förebilder – det vimlar av dem i förskola och skola.
    Pojkar behöver inte bli flickiga utan bli riktiga män!
    Det i grunden manliga är att vara beskyddare och försörjare. Män som är detta är nöjda med sig själva och dessutom är deras kvinnor nöjda med dem. Däremot, om detta inte finns på plats, blir pojkar brutala mot varandra och flickor, samtidigt som flickor/kvinnor sakta upparbetar ett förakt för dem.
    Pojkar behöver manliga förebilder. Riktiga män. Men riktiga män är en bristvara…inte bara i förskola och skola.

    1. Emma

      Beskyddare låter som att man behöver vara ömsint, inkännande och fin. Bra! Och tydligen anser du brutalitet vara omanligt. Härligt! Men vad menar du är “riktiga män”? En synpunkt: det finns lika många sorters män som det finns män. Män är jätteolika. Kvinnor med. Trots alla könsstereotyper som existerar. Så det verkar bäst att låta barnen få frihet från tal och tankar om att de ska vara “riktiga” män och “riktiga” kvinnor. Alla är på riktigt, vet du.

  14. Denise

    O allt tävlande sedan. När min son var liten försökte vi hitta en sport utan tävling. Finns inte. Tom judo tävlas det i. Varför ingen motionssport som det finns för tjejer?

    1. Lisa

      Hej, om ni har tittat på judo så fundera på Aikido, det finns inga tävlingar i Aikido, däremot massor av spännande läger, Det handlar om självförsvar och gemenskap utan att vara aggressiv och attackerande. Fungerar för alla åldrar och alla förutsättningar.

  15. Angelica

    Hej!
    Jag har två pojkar (4 och 5 år) och jag känner inte alls igen beskrivningen! Kanske har det med att göra att personalen på mina barns förskola låter alla vara de superhjältar de är, låter alla få känna känslan av att vara stark, snabb osv.
    Min uppfattning är att det snarare är när de kommer till skolan som det blir mer tydligt. Då är det helt plötsligt inte ok att komma i rosa klänning om du är kille eller för den delen komma i typiskt “killiga” kläder om du är tjej.
    Jag tror att det är viktigt att vi lär våra barn, oavsett kön, allas lika värde och att alla är vi superhjältar med olika krafter.

  16. Linn

    Så fint, så rätt och så sant det är det du skriver! Alla tjänar på jämställdhet! Det är så tragiskt att se barn formas efter könsroller som de inte själva ens begriper! Jag vill att mina barn ska få vara precis som de är utan att behöva ursäkta sig om de kliver utanför samhällets normer.

  17. Cecilia Granström

    Så träffande! Ska jag verkligen tänka på med två söner!
    Tänkte även på det att den kvinnliga förebilden inte alltid ska vara en tjej som tagit rollen som en kille, då är vi ju där igen! Slog mig precis att de finns ändå tjejer som förebilder tex Pippi, men hon e ju en tuff tjej?! Pippi i all ära men vi måste ju hitta bättre manliga förebilder också!

  18. Erika Aronsson

    Manshatet är mkt större än kvinnohatet. Mönnen har förtryckt oss sedan urminnes tider. De startar krig och står för nästan alla våldsbrott.

  19. E

    Fast ibland är det tvärtom så att pojkar stängs ute från att leka med tjejerna… min 6-åriga son är en riktig mjuking… han älskar att leka mamma, pappa, barn lika mkt som han tycker in att brottas, eller pärla, eller springa fort. Han älskar att kramas. Han har sedan födseln hängt ihop med en tjej. De leker alltid så fint med respekt för varandra. Har alltid gått på varandras kalas. I år blev han inte bjuden då mamman bestämde att hon skulle ha kalas bara för tjejer. Han blev lite ledsen och frågade mig varför bara tjejer fick komma på kalaset och om han aldrig mer fick gå på tjejers kalas… själv vill han bjuda både tjejer och killar.. han gör liksom ingen skillnad på dem.. alla är hans kompisar oavsett om de heter Ted, Maja eller Pelle. Jag tror att även tjejers föräldrar har ett ansvar att inte stänga killarna ute…

    1. Maria

      Precis så var det när min dotter gick i lågstadiet. Vi ordnade alltid stora kalas där dottern kunde bjuda hela klassen så att ingen skulle bli utanför eller att tjejer eller killar skulle delas upp men de flesta kalas dottern blev bjuden på var bara för tjejerna i klassen. Dottern var precis lika mycket med killar vilket gjorde att dessa kalas kändes onaturliga.

  20. Carl

    Istället för att klä din dotter i klänning som man inte kan springa i (utgår från bilden) så kanske du ska bemöta det konstruktivt. Fråga din dotter om hon vill få utrustningen för att vara med och tävla med pojkarna. Engagera dig i förskolan och kanske organisera en tävling. Det finns inga större biologiska skillnader mellan pojkar och flickor avseende styrka och snabbhet i 4 års åldern. Vill hon inte tävla fysiskt så stärk henne i andra kvalitéer, uppmuntra henne att konfrontera pojkarnas idéer och föreställningar. Det är allt för mycket fokus på offermentalitet i dagens jämnställdshetsdebatt. Ge din dotter verktygen att bli den hon vill bli och utmana dina motståndarna (om man nu kan kalla 4 åriga pojkar för det). Låt inte din dotter växa upp och tro att världen sätter stopp för henne,,för då kommer det vara allt hon ser. Ge henne möjligheterna, det är det enda som fungerar och hon kommer tacka dig för det.

    1. Michaela

      Och varför är det fel med klänning? Det är inte bara att klä på fyraåring, de tenderar att ha en hel del egna åsikter om klädvalet. Och det går utmärkt att springa, hoppa, dansa, klättra etc etc i känning. Min dotter vägrar andra plagg. Och återigen, det kvinnliga attributet nedvärderas. Varför är det just det vi förknippar med pojklek och pojkkläder som är det eftersträvandvärda och socialt accepterade?

    2. TT

      Fast nu utgår du ju ändå ifrån att det klassiskt manliga är norm. Det går utmärkt att springa i klänning så länge den inte är tight kring benen…

    3. Hanna

      Carl, jag håller med dig om att det är en dålig idé att sätta på sin dotter en offerkofta, och bättre att försöka ge henne olika verktyg så hon kan påverka sin egen situation. Däremot är det så typiskt att tjejer ska behöva tävla mot killar och springa snabbare än alla killar för att bli accepterad som något annat än “en tjej”.

    4. Linn

      Men om vi inte får klä våra döttrar i klänning så är vi där igen! Då måste vi “efterlikna” killar och typiska “killkläder” för att vara lika bra. Nej! Jämställdhet handlar om att man inte ska bli annorlunda bemött på grund av sitt kön. Man ska få ha tok-rosa kläder och prinsessklänningar och det ska vara precis lika bra som att ha snickarbyxor på sig (oavsett om du är kille eller tjej). Däremot håller jag med om att vi ska klä barnen i kläder som de får leka i och skita ner. Min dotter vill endast ha klänningar och det får hon gärna ha för mig. Jag struntar dock i om de blir fläckiga eller förstörda. Kläder är till för att användas anser jag när det gäller barn.

    5. Wilma

      1. Det går att springa i klänning. När man menar att “det inte skulle gå” är att man då kanske skulle se barnets trosor / blöja och det är “fel”. Redan där finns en sexualisering av flickor, vilket inte bara är skevt utan fett hemskt. Det går skitbra att springa i klänning. Benen är ju helt fria.
      2. Istället för att dottern på 4 bast ska konfrontera pojkarnas idéer och föreställningar och lägga ansvaret på HENNE att uppfostra killarna så kanske det vore smart att lära pojkarna att inte vara taskiga mot eller nedvärdera flickor???????????????
      3. Att ens dra upp “offermentalitet” när det pratas om sånna här frågor är sjukt av så många olika anledningar. Bland annat för att flickor och kvinnor faktiskt ÄR offer för ett STRUKTURELLT FÖRTRYCK, som tyvärr finns där redan innan man fyller 4 år. Kvinnor ÄR offer men beter sig ytterst sällan som det. Och om vi nu skulle bete oss som offer skulle inte gynna oss i längden oavsett eftersom vi inte tas på allvar. Att säga att någon drar på sig offerkoftan eller tycker synd om sig själv när vi lever i detta samhälle där det faktiskt ÄR jävligt synd om kvinnor är en härskarteknik. Att säga att en icke-man har en offermentalitet i sånna här frågor är alltså nedvärderande i sig. Det hade i min mening faktiskt varit jävigt rimligt om kvinnor gick runt och tyckte synd om sig själva efter som det som sagt ÄR synd om oss att vi kommer leva hela liv utan att någonsin ha samma rättigheter (juridisk JA, men i realiteten NEJ) som män. Tycker du inte det så förstår du inte problemet.
      4. JA, man kan kalla 4-åriga pojkar för motståndare, då det i detta fall är dem som är problemet. DOCK får man ju inte glömma vad eller vilka som ligger bakom att pojkarna lär sig att nedvärdera flickor redan i 4-års åldern, och det som ligger bakom är: föräldrarna och samhället. DE är de riktiga motståndarna. Att du ens skriver “om man nu kan kalla 4 åriga pojkar för det” är så jävla fult eftersom det kan tolkas som att du menar att de inte är ett speciellt stort motstånd. VILKET DE ÄR.
      5. Angående “Låt inte din dotter växa upp och tro att världen sätter stopp för henne” – DET ÄR PRECIS DET SOM VÄRLDEN GÖR??? Förlåt men ÄR DU BLIND? Det kanske hade varit bättre att skriva “lär din dotter att vi TYVÄRR lever i ett patriarkat och att hon TYVÄRR måste kämpa väldigt mycket hårdare än de flesta män för att komma någonstans”???
      6. “Ge henne möjligheterna”, utifrån det jag har läst så verkar Manne väldigt medveten eftersom han greppar problemet med var könsrollerna gör med unga barn och därför tror jag att han kommer ge sin dotter bra möjligheter till ett gott liv. Och om vi ska prata om att ge henne bra möjligheter så bör vi ÅTERIGEN prata om vad vi lär POJKAR. Det är ALDRIG tjejernas fel att de nedvärderas. Det är samhällets fel att vi lär pojkar och män att nedvärdera tjejer från och med att vi föds. Vad är det ens för möjligheter du tycker att han ska ge henne? Ett samhälle utan en könsmaktsordning hade ju varit att föredra men det är tyvärr rätt svårt för honom att fixa bara sådär.

    6. Wilma Olsson

      1. Det går att springa i klänning. När man menar att “det inte skulle gå” är att man då kanske skulle se barnets trosor / blöja och det är “fel”. Redan där finns en sexualisering av flickor, vilket inte bara är skevt utan fett hemskt. Det går skitbra att springa i klänning. Benen är ju helt fria.
      2. Istället för att dottern på 4 bast ska konfrontera pojkarnas idéer och föreställningar och lägga ansvaret på HENNE att uppfostra killarna så kanske det vore smart att lära pojkarna att inte vara taskiga mot eller nedvärdera flickor???????????????
      3. Att ens dra upp “offermentalitet” när det pratas om sånna här frågor är sjukt av så många olika anledningar. Bland annat för att flickor och kvinnor faktiskt ÄR offer för ett STRUKTURELLT FÖRTRYCK, som tyvärr finns där redan innan man fyller 4 år. Kvinnor ÄR offer men beter sig ytterst sällan som det. Och om vi nu skulle bete oss som offer skulle inte gynna oss i längden oavsett eftersom vi inte tas på allvar. Att säga att någon drar på sig offerkoftan eller tycker synd om sig själv när vi lever i detta samhälle där det faktiskt ÄR jävligt synd om kvinnor är en härskarteknik. Att säga att en icke-man har en offermentalitet i sånna här frågor är alltså nedvärderande i sig. Det hade i min mening faktiskt varit jävigt rimligt om kvinnor gick runt och tyckte synd om sig själva efter som det som sagt ÄR synd om oss att vi kommer leva hela liv utan att någonsin ha samma rättigheter (juridisk JA, men i realiteten NEJ) som män. Tycker du inte det så förstår du inte problemet.
      4. JA, man kan kalla 4-åriga pojkar för motståndare, då det i detta fall är dem som är problemet. DOCK får man ju inte glömma vad eller vilka som ligger bakom att pojkarna lär sig att nedvärdera flickor redan i 4-års åldern, och det som ligger bakom är: föräldrarna och samhället. DE är de riktiga motståndarna. Att du ens skriver “om man nu kan kalla 4 åriga pojkar för det” är så jävla fult eftersom det kan tolkas som att du menar att de inte är ett speciellt stort motstånd. VILKET DE ÄR.
      5. Angående “Låt inte din dotter växa upp och tro att världen sätter stopp för henne” – DET ÄR PRECIS DET SOM VÄRLDEN GÖR??? Förlåt men ÄR DU BLIND? Det kanske hade varit bättre att skriva “lär din dotter att vi TYVÄRR lever i ett patriarkat och att hon TYVÄRR måste kämpa väldigt mycket hårdare än de flesta män för att komma någonstans”???
      6. “Ge henne möjligheterna”, utifrån det jag har läst så verkar Manne väldigt medveten eftersom han greppar problemet med var könsrollerna gör med unga barn och därför tror jag att han kommer ge sin dotter bra möjligheter till ett gott liv. Och om vi ska prata om att ge henne bra möjligheter så bör vi ÅTERIGEN prata om vad vi lär POJKAR. Det är ALDRIG tjejernas fel att de nedvärderas. Det är samhällets fel att vi lär pojkar och män att nedvärdera tjejer från och med att vi föds. Vad är det ens för möjligheter du tycker att han ska ge henne? Ett samhälle utan en könsmaktsordning hade ju varit att föredra men det är tyvärr rätt svårt för honom att fixa bara sådär.

  21. Sofia

    Så bra skrivet! Och tyvärr så sant! Har själv tre barn, en mellankille på 4 år som alltid lekt med sina två systrar, ser upp till sin storasyster och fått ha de kläder han vill. Han går därför ofta i klänning för det är vad han vill ha och tycker är “fint”. Enda pojken på dagis som har rosa/lila kläder och klänning emellanåt. Han passar dessvärre inte alls in bland killarna trots att han älskar att leka med bilar och lego, fröknarna säger att alla andra pojkar leker “actionlekar” och det gillar inte min son. Han leker bara med tjejerna vilket är helt ok (han säger att han inte gillar pojkar) men han är inte riktigt en i tjejgänget och kommer nog aldrig bli.. Han är omtänksam, snäll, försiktig och kramig och jag hoppas han kommer hitta sin roll..

    1. Me

      Å! Han kommer hitta sin roll! Med en mamma som du som så inkännande reflekterar såhär så är jag övertygad att han kommer växa upp till en man med många nära vänner med samma egenskaper som han. Fortsätt låta honom vara sig själv och peppa honom genom kloka diskussioner genom de emotionellt tuffa grundskoleåren.
      Blev glad av din kommentar!

  22. Brita

    Och så dyker det upp en annons med en liten tjej i rosa tyllklänning som med glad min står och kammar en man. Vi har skillnaden runt om oss ständigt tyvärr.

  23. Susann

    Blir berörd av ditt inlägg och trots att det har gått tolv år nu så minns jag det som om det vore igår när min då fyraåriga dotter kom hem från dagis och var så ledsen över att hennes killkompis sedan flera år plötsligt inte ville leka med henne längre. Och precis som du skriver så distanserade han sig för att få en tillhörighet med killarna. Plötsligt och utan minsta förvarning var det inte längre okej att leka med en tjej. Dottern förstod ingenting och saknade sin vän. Vänskapen blev sig sldrig lik igen. Visst kunde de leka någon gång hos varandra men aldrig på förskolan så de andra killarna såg., När jag pratade med förskolan så var de medvetna om att just killar i den åldern skärmar av sig mot flickor. Men det var mer som ett konstaterande och inget som de ville bidra till att motverka. Även om det säkert hänt en del under senare år finns det mycket kvar att göra för att vi ska se varandra som människor som är olika och inte tillskriva någon egenskaper eller förmågor bara för att de är av ett visst kön.

  24. Pia

    Så bra skrivet! Och jag är så glad (och stolt) över att min pojke (idag 8 år) inte är en av de pojkar som hatar flickor. Även om han har ett stort antal vänner som dessvärre gör det.

  25. Camilla

    Intressant inlägg! Har själv funderat mycket på dessa saker under de år mina jämnåriga barn, flicka och pojke, funnits i mitt liv. Eller de har ju själva också funderat på och reflekterat över det. Bland annat har vi konstaterat att det ändå verkar vara mindre laddat med en “superhjälte-tjej” än med en kille som gillar/visar mjuka värden, Till exempel genom att välja en rosa tröja med en katt på magen. Våra tankar och erfarenheter bidrog till boken Viktors nya tröja, jag tror du skulle gilla den: Länk: http://www.idusforlag.se/viktors_nya_troja. Jag tycker att det mycket handlar om att bredda vad som är “ok” för båda könen. Och apropå kläder, det är ju “bara kläder”- fast samtidigt säger de ju nåt om vem vi är- eller vem andra vill att vi ska vara. Varför står det ofta “I´m a hero” och liknande på pojkarnas kläder och “cute” eller “lovely” på flickornas? Är det så samhället vill att de ska vara?

  26. Gustav

    Det som krävs är att det finns riktiga (normala/vänliga) manliga förebilder för pojkarna. Bra kvinnliga förebilder är förstås också viktigt, men det bör redan finnas då de flesta inom förskolan tycks vara kvinnor i nuläget. Allra viktigast är förstås förebilderna i det egna hemmet och närmsta släkten. Låt oss hoppas Youtubers inte blir framtidens förebilder; vi är på väg ditåt dock så se upp…

  27. Johan

    Ska pojkarna ha kvinnliga förebilder? Jag tycker det är precis tvärtom!! Det som saknas i nästan alla förskolor är vettiga manliga förebilder. Gissningsvis 95% av de som arbetar i förskolan är kvinnor. Det som behövs är fler manliga förebilder som visar att det går att vara man men ändå kunna kramas, visa känslor och göra mer traditionellt kvinnliga saker. En mansroll som småpojkarna kan identifiera sig med och se upp till.

  28. Mia

    Kanske läge att prata med föräldrarna och fröknarna. Känner inte riktigt igen din bild och tycker titeln är väldigt trist. Självklart hatar inte pojkar flickor mer än flickor hatar pojkar. Förstår att du r frustrerad över din upptäckt. Många män vaknar till och reflekterar över världen speciellt när de fått barn. Det är bra men vad är en konstruktiv lösning här. Vilken förebild är din fru? Är hon polis? Vi kvinnor har också ett ansvar att bygga upp åra tjejer och visa vägen och inte ägna kraft åt våra utseenden Uta visa att vi skapar och tar för oss av världen. Vi ska inte bidra till att göra varken flickor eller pojkar till offer. Stärk dem!

  29. Jenny Dahlkar

    Självklart!
    Så fint o bra skrivet Manne!
    Idag hörde jag den glädjande “nyheten” att krigaren i den gamla berömda vikingagraven: vikinga krigaren har DNA testats o visar sig vara en kvinna!! Yes vad härligt! Nu är det dags att skriva om historieböckerna o belysa verkligheten: att nya o gamla superhjältar har även varit kvinnor!

  30. Emma

    Bra skrivit!
    Jag har kämpat så för att min pojke ska få visa alla sina “mjuka” sidor.
    Han var och är fortfarande en mjuk och snäll kille.
    Men nu när han började ettan så känner jag precis allt det du skriver, han har blivit högljudd och “störig” och inte alls den kille jag känner.
    Jag säger ofta att du behöver inte skrika jag ser dig iaf!
    Sen är jag känslig för detta så egentligen så uppfattad han utifrån som lugn och snäll (vilket han är)
    Men jag ser att han tror att man måste va på ett visst sätt för att bli accepterad bland kompisarna.

  31. Gustaf

    Som pappa till två små pojkar kan jag inte annat än att hålla med, tack för en bra text! Tror att en nyckel är att prata, lära dem att verbalisera sina känslor och vara medveten om hur mycket färre ord och fler korta kommandon pojkar tilltalas med generellt. Hoppas tills mina barn blir fyra år att vi lyckas med det!

  32. Erika

    Min pojke på 5år går hos dagmamma. Han är den enda pojken – vilket jag ser som en förmån. Han visar empati, han är snäll, mjuk och världens goaste. Men alla runt om tycker att vi ska byta till förskola, så att han lär sig leka som “en pojke”. Bli lite tuffare. Själv hoppas jag att han fortsätter vara precis som den han är. PS; ska vi tävla så skriker han ofta; låt bäste kvinna vinna!

      1. Em

        Mina söner leker med gosedjir, slåss, har empati, kramas, leker med båda könen, är tuffa och mjuka. Jag tycker att tjejföräldrar drar alla pojkförldrar över en kam. Dessutom verkar tjejer inte vilja leka med killar.

Annons
stats