manneforssberg

Manne Forssberg

Svar på era frågor

Hej! I förrgår skrev jag ett inlägg under hashtagen #ihave. Ni ställde jättemånga frågor till mig som jag inte besvarade. Förlåt för det. Här är mina svar på de vanligaste frågorna som jag fick.

Riskerar inte #ihave att ta en massa fokus från #metoo?

Jo. Jag tror att man kan diskutera bägge sakerna samtidigt, men det är en väldigt tydlig illustration av det patriarkala samhället att män får enormt genomslag och hyllas som hjältar för sina berättelser om att utsätta folk för trakasserier och övergrepp medan kvinnor ifrågasätts och skammas när de berättar om att utsättas för övergrepp. Dessutom kan männens berättelser vara problematiska eftersom de kan riva upp sår. När jag skrev mitt inlägg hade det ännu inte gått upp för mig hur problematisk hashtagen #ihave potentiellt kan vara.

Vad exakt är det du har gjort? Vilka händelser handlar blogginlägget om?

I början av högstadiet hände det flera gånger att jag tafsade på tjejer i mina skola. Att jag till exempel kramade någon bakifrån och lät händerna vandra under en kram. Alltså att jag tog tjejer på brösten eller rumpan. Jag var blind för signaler och kontext. Jag trodde att det som inte var ett nej kunde tolkas som ett ja.
Jag skriver också om hur jag har manifesterat missnöje när jag har blivit avvisad av en sexpartner. Det har jag nog gjort i flera relationer. Även i den senaste och nuvarande relationen med min fru. Jag har inte haft sex utan samtycke. Men en besviken suck är djupt problematisk eftersom den undergräver kroppslig integritet och inympar skam.

Har du fortsatt med det beteendet i vuxen ålder?

Nej, jag har inte tafsat på någon sedan de tidiga tonåren. Ja, jag har visat missnöje över att bli sexuellt avvisad av min fru så sent som för några år sedan.

Har du inte ifrågasatt ditt beteende förrän nu?

Jag har ifrågasatt och skämts över mitt beteende i snart 20 år. Berättelserna under hashtagen #metoo aktualiserade den skammen.

Vad gör du för att förbättra samhället?

Sedan 2004 är jag ute i skolor och föreläser om sex, könsroller och samtycke. Jag försöker också gå emot min närmast patologiskt konflikträdda natur och säga ifrån när någon ger uttryck för sexism i ord eller handling.

Varför skrev du blogginlägget?

Jag blev oerhört drabbad av berättelserna. I princip varenda kvinna i min bekantskapskrets har utsatts för övergrepp, trakasserier och kränkningar. Det innebär också att väldigt många män i min bekantskapskrets har gjort sig skyldiga till samma sak. Ändå rådde en närmast öronbedövande tystnad från männen. Eftersom jag saknade männens historier och själv har gjort mig skyldig till sådant som kan ge upphov till berättelser under hashtagen #metoo kändes det viktigt att jag berättade.

Går man fri från skuld genom att berätta om kränkningar, trakasserier och övergrepp?

Nej! Att berätta om dåliga saker som man har gjort får aldrig fungera som något slags avlatsbrev. Skulden försvinner inte. Det skulle vara ett fruktansvärt slag för de drabbade.

Är det samhällsstrukturernas fel att du har gjort det du beskrev i texten?

Felet är mitt eget. Det fanns massor av killar som växte upp i exakt samma samhälle som jag utan att någonsin tafsa på en enda människa. Däremot är det samhällsstrukturernas fel att jag kom så lindrigt undan. Acceptansen för dåligt pojkbeteende var skyhög.

Vill du att vi ska tycka synd om dig?

Verkligen inte.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
manneforssberg

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Rebecka

    Otroligt bra. Var en av de som kommenterade i en något negativ ton om det det blir så fel art män nu ska ”hyllas” när de går ut med vad de gjort.

    Inte meningen egentligen att låta arg eller så, men är bara så frustrerad över fenomenet.

    Detta inlägg behövdes och ökar min respekt enormt för dig. Bra skrivet, bra att du analyserat ditt tidigare inlägg! Vi alla kan göra skillnad tillsammans, heja heja!

  2. Sussi

    Till Larsa: Det kallas ”damned if you do, damned if you don’t”, något kvinnor måste handskas med dagligen. Hoppas innerligt att du inte ångrar ditt ställningstagande för jag tycker det i grund och botten är riktigt. Men kvinnors vrede är berättigad, glöm inte heller det.

  3. Sussi

    Till Larsa: Det kallas ”damned if you do, damned if you don’t”, något kvinnor måste handlas med dagligen. Hoppas innerligt att du inte ångrar ditt ställningstagande för jag tycker det i grund och botten är riktigt. Men kvinnors vrede är berättigad, glöm inte heller det.

  4. Annika

    Jättebra och viktigt. Jag tycker inte #ihave tar uppmärksamheten från #metoo, den senare hashtaggen har jag sett tusentals gånger de senaste dagarna men #ihave syns inte alls lika mycket. Jag är glad att du är öppen och berättar! Hur önskar du att vuxna hade talat med dig, tonårspojken, om integritet och samtycke? Jag har själv en dotter och en son, dottern är jag på det klara med hur jag ska prata med henne, inte lika självklart med sonen.

  5. Emma

    Hej jag såg detta inlägg i apor-gruppen på facebook och såg att du fick en hel del hårda kommentarer till svar från personer som inte var nöjda med ditt första inlägg, och inte heller nu när du ville förklara dig. Jag var alldeles för feg för att ge mig in i kommentarsfältet eftersom jag upplever apor-gruppen som ganska skoningslös och hård. Men egentligen hade jag velat skriva något för att backa upp dig. Hashtaggen #ihave har ju haft delade åsikter men jag är en av dem som uppskattade din ärlighet och jag önskar att fler män kunde ha självinsikt nog att rannsaka sig själva. Jag är en av kvinnorna som delat mina erfarenheter under #metoo men mina förövare skulle aldrig förstå vad de har gjort. Uppskattar även detta inlägg där du svarar på frågorna som dök upp. Du verkar vara en vettig och bra person, Manne. Jag vill att du ska veta det. Tack för bra blogg och podd!

  6. Larsa

    Hej, jag vet inte hur jag ska göra, jag vart uppmanad att bryta tystnaden under #metoo’s första dagar. Så tillslut bestämde jag mig för att att skriva under #ihave trots att jag kunde gömma mig i den tysta mansflocken. Jag delade ditt inlägg för att jag kunde känna igen mig i mycket av det du skrev, men nu så har ju vinden vänt och opinionsbildarna lägger fokus på sådana som mig som har ”erkänt övergrepp”. VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER???

    1. Susanne

      Vad var syftet med ditt #ihave-inlägg? Var det att bara få medhåll? Elle ville du verkligen förändra strukturer? Med all rätt läggs fokus på män som begått övergrepp. Äntligen läggs fokuset där det bör istället för på utsatta kvinnor. Det är inte brott utan förövare vi utsatts för och för en gångs skull syns ni förövare. Jag förstår att det blir obekvämt men det är precis så vi kvinnor som kämpar för jämställdhet har det alltid. Tänk istället att du har bidragit till att lägga ansvaret på er män, precis som det ska vara. Att vara med i en kamp för att samhället ska bli bättre är inte bara att få likes och hurrarop, ofta är det skitkämpigt.

      Du förtjänar inga klapp på huvet för att du erkänt övergrepp, tvärtom. Bara ett patriarkat kan män få hurrarop när de erkänner fel. Och patriarkatet vill vi väl störta? Sluta inte föra kampen för det goda bara för att du stöter på motgånger, det gör man hela tiden. Och tro inte för en sekund att vi kvinnor inbillar oss att det bara är ni som skrivit under #ihave som gjort fel. Vi vet att i stort sätt alla män gjort sig skyldiga till antingen ett övergrepp, sett på eller bara stått bredvid och aldrig gjort något. Stå på riktigt upp för att du gjort fel, inte bara när det genererar likes. Fortsätt analysera vad dy gjort och se till att det aldrig händer igen. Ta kampen så att offren slipper stå själva. Och prata med snubbar runt omkring dig, acceptera inte ett enda skit från dem någonsin igen.

stats