Manne Forssberg

Slottskogsvallen. Klassisk mark. Ungefär femton grader varmt, solsken och en lätt bris. Endast några hundra startande på maratonloppet. Nedräkning. Adrenalinrush. Rocky-soundtracket pumpande ur högtalarna. Så var det igång. Målsättningen var att springa på 3.50. Planen var att hålla 5.15-fart första halvan och 5.35 fart andra halvan. Nästan omedelbart hittade jag några lite för snabba ryggar…

Så, i lördags, var det dags för min första halvmara. 21,1 kilometer i ett soligt Stockholm. Kraftiga obehagskänslor innan. Ungefär som när man gick i skolan och skulle skriva prov: Man visste att man skulle bli tvungen att anstränga sig till sitt yttersta. Plocka fram alla krafter man förfogade över. Det är obehagligt att veta…

Den 26 mars fick jag en oväntad förfrågan: En person hörde av sig och frågade om jag ville springa Sukhothai Marathon i Thailand i juni. Jag fick välja på tre distanser. Maraton, halvmaraton eller 10 kilometer. Det var märkligt att jag blev tillfrågad eftersom jag verkligen inte är någon löpare. De senaste fem åren har…

Jag klarade det! Jag sprang Stockholm Marathon. Den näst varmaste upplagan någonsin. Efter två månaders träning. Starten och typ den första milen var oerhört trång. Det gick inte riktigt att själv bestämma vilken takt man skulle springa i. Jag bara flöt med. Vi sprang på gator och boulevarder som annars domineras av biltrafik. Oerhört mäktigt…

Hjälp! Imorgon springer jag Stockholm Marathon. Min väldigt korta löparkarriär ser ut så här:   Den 26 mars blev jag tillfrågad om att springa Sukhothai Marathon i Thailand den 24 juni. Eftersom det lät både roligt och fullkomligt knäppt tackade jag ja utan betänketid. Den natten drömde jag mardrömmar om värme och löpning. Nästa dag…

Känner inte igen personen jag ser i spegeln. Är det en klassisk vit medelålders lycraman? En vandrande (joggande) medelålderskris? Varför bär han en ryggsäck? Måste han verkligen ha tights? Varför är hans skor typ självlysande? Varför ser han så outhärdligt självbelåten ut? Men ändå. Fan vad kul det är med löpträning. Det är ju ingenting…

Ni vet såna där dramatiska livsomställningar som folk gör. Hoppa av jobbet som börs-VD för att istället bli nunna i Assisi. Få en uppenbarelse, låta snaggen växa ut och lägga nazismen på hyllan till förmån för humanismen. Tröttna på att bo i en storstad och söka upp en vargflock i vildmarken att slå följe med.…