Terminens första vabb i fredags. Man kan väl inte säga att den var direkt livsnödvändig. Det var Sara som skulle lämna och efter att hon hade väckt barnen sa hon att barnen nog inte kunde gå till skola/ förskola.
Eftersom hon hade viktigast möten var det jag som skulle vara hemma.
Jag hade två val:
1. Säga: Okej älskling. Jag bokar av mina åtaganden och stannar hemma med barnen. Inga problem. Lycka till på jobbet idag.
Eller
2. Ifrågasätta om barnen verkligen behövde vara hemma, muttra och vara allmänt gubbsur och bedrövad över att behöva ställa in mina möten och inspelningar.
Det ena alternativet skulle göra att Sara kunde lämna lägenheten med lätta steg och tycka att jag var allmänt härlig och fin. Det skulle även leda till vabb.
Den andra alternativet skulle göra att Sara blev tvungen att lämna lägenheten med tunga steg och tycka att jag var dum i huvudet. Även det valet skulle leda till vabb.
Ändå valde jag tvåan Så vansinnigt dumt. Tips! Gör inte som jag.
Sedan hade jag såklart ändå en jättemysig dag med barnen som (såklart) visade sig vara friska.
Resten av helgen var ganska exakt som man vill att helger ska vara. Vi har varit på Grönan, ätit pannkakor, slängt skräp, åkt inlines, hoppat hopprep och varit på loppis.
Hoppas att ni också har haft en fin helg.
Känner igen det där med ”tävlingen” om vems jobb som är viktigast och vem som ska vabba.. Oftast är det kvinnan som blir hemma känns det som.. Ja så skönt om man rakt av kunde handla enligt alternativ 1 ? Hoppas det inte blir så mycket vabbande för er framöver. Ha det gott!