Häromdagen sminkade Ruth mig. Eller rättare sagt gick hon loss på mitt arma ansikte med tuschpenna, läppstift, kajal och mascara.
Så här såg det ut
Det märkliga är att jag trivdes ganska bra. Det svarta under ögonen var som en portal till en svunnen tid. När jag gick i högstadiet hade jag alltid svart kajal. Jag älskade hur det accentuerade ögonen. Dessutom kände jag mig lagom upprorisk och normbrytande.
Det var egentligen bara jobbigt en gång. I åttan skulle jag för första gången följa med min flickvän C hem och träffa hennes mycket konservativa föräldrar. I hissen på väg upp till den enorma våningen tyckte C att jag skulle bättra på kajalen och erbjöd sig att hjälpa till. Hon målade sjukt tjockt. Kajalen under mina ögon var bredare än Panamakanalen. C ville använda mig som ett tonårsuppror. Titta vilken läskig pojkvän jag har tagit hem!
Hennes föräldrar hade dessutom gäster hemma. Jag hälsade artigt och skamset på alla. Jag vill bara smälta in. Det är jobbigt att bryta normer.
Hur som helst. Inspirerad av Ruth sminkade jag mig idag. Ganska diskret. Inga tuschblommor alls, men lite kajal. ögonskugga och läppstift. Herregud vad snygg jag kände mig. Den här dagen kommer bli succé. Och jag ska inte alls vara så obekväm som när jag träffade min flickväns föräldrar i åttan. Det är nog mitt nyårslöfte. 2018 ska jag bryta mot normer med en axelryckning.
Riktigt snyggt!