Idag skulle vi åka båt från bryggan nedanför oss till Drottningholms slott. Peppen visste inga gränser. Och jag var nästa outhärdligt stolt över att jag hade haft framförhållning nog att tänka ut en relativt avancerad utflyktsplan och köpa båtbiljetter. Matsäcken var packad, barnen var kvillrande entusiastiska och vi kom till bryggan i tid.
Båten skulle gå klockan 10.30 och jag stod redo med telefonen och de digitala biljetterna i handen. Problemet var bara att det inte dök upp någon båt. Väntan var olidlig. 10.45 närmade sig äntligen Strömma Kanalbolags båt M/S Carl Philip. Vi jublade. Tills vi märkte att båten inte åkte in mot bryggan för att hämta upp oss. Trots att vi var på exakt den brygga som stod angiven på biljetten. Glädje övergick omedelbart i ymnig gråt. Jag försökte ringa Strömma Kanalbolag, men det visade sig att telefonlinjen bara var öppen på vardagar. Jag stod på en vindpinad brygga med grusade helgplaner, gråtande barn och biljetter för 350 kronor.
Före besvikelsen
Efter
Sedan åkte vi till Eolshällsgården och Aspuddsparken och gjorde vårt bästa för att bli på bra humör igen. Hästridning, kalvklappning och sockervadd gjorde jobbet.
Det här tänket, går ju på direkt kollisionskurs mot den sittande regimen i Nora ! Att satsa på personalens väl och ve, som för närvarande är en resurs att utnyttja maximalt, bäddar för politiskt bråk. För närvarande råder ju politiken, för inblandade politikers inbördes berikande. Blir intressant att se vilka som skall stötta sossarnas ansträngningar att behålla inkomster och positioner. viagra
Men åh vad surt! Hoppas ni får ersättning för biljetterna. Det ser dock ut som ni fick en mysig dag ändå❤
Fällde ni ner semaforen? 🙂
+1, samma tanke här…
För några som vanligen inte åker båt kanske det inte är något som är självklart att göra, så då skulle man ju tycka att på populära turiststräckor så kan de gå in med båten ändå, även om det kostar tid. Man borde inte räkna med att det är ”vana skärgårdsbåtspendlare” som åker Stadshuset-Drottningholm liksom.