Ruth lärde sig cykla i förrgår. Det var första gången hon har gått med på att överhuvudtaget prova sin trampcykel. Tidigare har hon tyckt att det har varit för läskigt. Nu bad hon mig ta fram cykeln ur förrådet och sedan cyklade hon iväg utan några svårigheter.
Igår tog vi livets första familjecykeltur genom våra nya hoods. Oerhörd milstolpe. Vi struntade i läggtider och gav oss ut i den sena kvällen som fortfarande var ljum. Allting kokade. Ingen var utomhus. Vi fann nya vägar i Mälarhöjden, Bredäng och Sätra. Sprang några varv på Sätra IP (som håller på att utvecklas till mitt främsta happy place). Ruth som hade kunnat cykla ganska exakt ett dygn orkade redan med flera kilometer.
Det slår mig hur Iris och Ruth har visat sina olika personligheter redan från början.
Iris började gå ganska tidigt men var vinglig och återföll ibland i krypande.
Ruth började gå betydligt senare men gick då helt perfekt.
Iris började cykla när hon var nyss fyllda fyra år. Hon var helt orädd trots att hon ville att man skulle knuffa igång henne i början och trots att hon var bättre på att köra fort än att bromsa. Jag hade hjärtat i halsgropen när hon skulle cykla i nedförsbackar.
Ruth började cykla som femåring, men kunde både starta och bromsa, samt cykla kilometervis.
Det är så spännande att de är så konsekventa i detta. Iris kastar sig ut i det okända medan Ruth väntar tills hon vet intellektuellt att hon kommer bemästra en ny färdighet perfekt.
Iris
Ruth
Senaste kommentarer