Paula och Hugo är också på Gran Canaria och idag möttes vi upp och åkte till Maspalomas. Stranden som också är ett naturreservat som också är en öken.
Efter att ha ridit kamelkaravan och lekt i evigheter i vågorna satte vi oss på våra handdukar ungefär trettio meter från vattnet. Ruth sa att hon skulle gå ner och skölja av sina sandiga fötter i vattenbrynet. Sara var iväg och köpte strandleksaker och Hugo hade gått iväg till duscharna med en sandig Leonore.
Jag satt med mobiltelefonen i handen. Försökte hitta ett telefonnummer som jag var tvungen att ringa före arbetsdagens slut.
När jag tittade upp 20 sekunder senare var Ruth borta. Jag kunde inte se henne någonstans. Paniken kommer alltid ögonblickligen när jag inte vet var barnen är men det brukar bara hålla.i sig en hundradels sekund eftersom jag alltid hittar dem. Nu gjorde jag inte det. Paniken höll i sig.
Först scannade jag av vattenbrynet. Det skulle vara helt orimligt om hon hade gått ut i vattnet eftersom hon är vattenrädd och hatar att bada i havet. Ändå var det fruktansvärt obehagligt att ens tänka på att hon hade varit nära vatten.
Jag gick fram och tillbaka. Panikslagen och helt rådlös. Iris började storgråta av oro. Paula försökte lugna henne. Det var också Paula som sa till mig vad jag skulle göra. Att jag skulle hitta en badvakt. Att jag skulle berätta för alla på stranden att jag hade tappat bort min dotter.
Jag var, som vanligt i krissituationer, en enda stor katastrof. Jag ringde till Sara. Jag hade en liten förhoppning om att Ruth kanske skulle ha sett henne och sprungit efter. Det hoppet släcktes.
Stranden är enorm. Överallt människor. Hur hittar man ett barn på en så stor strand? Tänk om hon hade blivit kidnappad?
Iris fortsatte att gråta i panik. Jag lämnade signalement till så många som möjligt.
Efter en stund kom en kvinna gående med en gråtande Ruth. Jag fick upp henne i famnen. Grät av lättnad. Ville aldrig sluta krama, känna hennes närvaro.
Ruth hade gått fel och sedan hade hon gått ännu mer fel. Hon hittades ungefär 200 meter från vår plats. Hon var lugn till en början men blev orolig när hon insåg att hon inte hade en aning om var vi fanns.
Hon var borta i kanske tio minuter. De absolut värsta tio minuterna i mitt liv.
Resten av eftermiddagen och kvällen har vi kramats extra mycket. Jag är fortfarande skakad.
Slutet gott allting gott
Mitt namn är Dickson Stella från ZAMBIA, jag är här för att ge mitt vittnesbörd om en läkare som hjälper mig i mitt liv. Jag var infekterad med HIV-virus under 2012, jag gick till många sjukhus, kyrkor för botemedel men det fanns ingen lösning, så jag tänkte hur kan jag få en lösning så att jag inte kan förlora mitt liv, jag förlorade allt jag har min man flyr från mig och tog också mina barn på grund av min sjukdom. En dag var jag i flodsidan och tänkte nästa steg att ta om det skulle hoppa in i floden så att jag helt kan lösa mitt liv eller bara tänka var jag kan gå för att få en lösning. så en kvinna går till mig och berättar för mig varför jag är så ledsen och jag öppnar allt för att berätta för henne mina historier, hon berättade för mig att hon kan hjälpa mig, det är anledningen till att hon normalt kommer hit för att hjälpa människor så att du kan botas för att hon var med i det här problemet innan, presenterade hon mig för en läkare som kastade stavar på människor och gav mig han nummer och e-post så jag ringde honom och mailade honom också. Han berättade för mig allt jag behöver ge och ger mig instruktioner att ta, vilket jag följde ordentligt. Innan jag visste vad som hände kallade han mig och berättade att jag skulle gå till medicinsk kontroll, kallad Priest Salami för dina lösningar nu vid
purenaturalhealer@gmail.com lägg till honom på watsapp +2348105150446