Manne Forssberg

Vi kom fram till Saltoluokta och befinner oss i väglöst land. Det är inte klokt hur avlägset det ligger. Först tåg i fjorton timmar från Stockholm till Gällivare. Sedan buss i en och en halv timme till Ritsem. Vi stannade dessutom en natt i Stora Sjöfallet.

Sist färdas man i skoter över sjön Langas. Sedan är man äntligen framme i det drygt 100 år gamla och mycket anrika STF-huset. Ett hus med många stora eldstäder, stänkmålade timmerväggar och möbler gjorda av virket som blev över efter husbygget.

Vi är här på familjevecka vilket innebär att vi är massor av barnfamiljer. Redan första dagen slog sig barnen ihop i ett stort gäng som driver runt och gör Lappland osäkert.

Dessutom har vi ett väldigt ambitiöst aktivitetsprogram. Vi åker på tur i storgrupp, leker pepparkakskull, lär oss lassokastning av elever på samelinjen på Jokkmokks gymnasium, tävlar i att göra eld, dricker kokkaffe, gör vildmarksövningar med fjällguider och insuper bergen och fjällsjön. Senare under veckan ska vi åka hundspann och mata renar.

Barnen får tvårättersmiddag klockan 17 och går sedan ut med pannlampor och leker i snön tillsammans med ledarna. De vuxna får äta trerättersmiddag i lugn och ro. Mycket uppskattat av alla inblandade.

Bäst med det här uppägget är det positiva grupptrycket. Jag skulle aldrig ha förmått mina friskluftshatande barn att vara utomhus så här mycket utan den kraften. De skulle ha vägrat fjällturer och kvällsutelek. Men när alla kompisar och de entusiasmerande ledarna är ute hela dagarna blir det självklart och kul. Jag tror att Iris och Ruth äntligen har blivit riktiga friluftsare. De är också hänförda av den här naturen.

Vi har bestämt oss för att aldrig åka hem igen. Det enda vi saknar hemifrån är Sara, så hon får gärna komma hit ganska omgående.