Dagens föräldrageneration är under attack. Vi anses vara curlande, egocentriska och slappa trots att vi slår knut på oss själva för att göra bra val för våra barn. Allt vi gör sätt under lupp av media, experter och andra föräldrar.
BB-hotellet 2010. Vår förstfödda dotter var bara några timmar gammal. Allt var nytt och skälvande och hennes hud var närmast orimligt mjuk.
Då och då kom någon sköterska in och tittade till oss. ”Oj, vad stökigt ni har här! Men det är likadant hemma hos min vuxna dotter så jag vet ju att er generation har en lite annan syn på renlighet än vad jag har.”
Nytt besök. ”När hon gråter kan du prova att låta henne suga på lillfingret.”
Ytterligare ett besök en stund senare av en annan personal. ”Ta ut lillfingret genast det där kan förstöra hennes amningsteknik fullständigt.”
Efter någon ynka timme hade jag redan insett att man som förälder befinner sig i en ständig störtskur av förmaningar.
Folk är väldigt oroade över min föräldrageneration. Vi anses ha gjort barnen till ett livsprojekt. Vi är så konflikträdda och måna om att bli omtyckta att vi låter våra telningar bestämma över familjen och terrorisera sin omgivning. Det saknas ramar, regler och hårdare tag. Vi är slappa, barncentrerade och vill hellre vara kompisar än föräldrar.
Vi anses även vara fullkomligt egocentrerade, bortskämda semivuxna som låter barnen gå superlånga dagar på förskolan så att vi ska få egentid.
Vi ger å ena sidan barnen för mycket sötsaker, transfetter och halvfabrikat. Å andra sidan är vi för nojiga med maten och borde slappna av och bjuda på bullfika varje dag. Vi är helt vilsna i vårt föräldraskap och lyssnar för mycket på experter.
Vad föräldrar än gör finns det någon som högljutt propagerar för att det är fel. Amma inte för länge, du kommer sluta som Lisa Arryn i Game of Thrones. Amma inte alls, flaskmatning är mer rationellt och jämställt. Amma oavsett hur smärtsamt det är och hur dåligt det går, annars är anknytningen hotad! Titta för i helvete inte en enda gång på telefonen under tretimmarsamningen för då blir du och den där blundande keruben på bröstet alienerade för all framtid.
Lägg inte upp barnbilder i sociala medier! Giftsanera hemmet så att barnet inte får en toxisk överdos! Giftsanera inte hemmet och var inte så förbannat politiskt korrekt, chilla, ingen har dött av att gnaga på en plastanka!
Okej att äldre generationer rynkar pannan åt oss. Det får man acceptera. Det är närmast en naturlag att olika generationer ska se på varandras föräldragärning med misstro.
Men varför dömer vi varandra så hårt, föräldrar emellan? Kanske är trycket så hårt på oss att vi sätter tryck på andra för att inte fullkomligt explodera av alla förväntningar. Om jag får ständiga pekpinnar och förmaningar ska jag se till att du också får det.
Vi borde uppmuntra varandra istället. Utbyta krigshistorier från fronten och skaka på huvudet åt folks fullkomligt förryckta uppfattningar om oss. Och pösa av självgodhet över det faktum att vi är fullkomligt briljanta. I allmänhet lyssnar vi på våra barn, tar oss tid till dem, älskar dem gränslöst och gör precis allt som står i vår makt för att vara så bra föräldrar som möjligt. Och vägen dit kan se ut på massor av olika sätt. Kan vi sätta oss i ring och sjunga we shall overcome nu? Tack!
’
Det stökiga rummet på BB-hotellet
Kan inte annat än att hålla med, bra skrivet. Hur man än gör som förälder är det alltid någon som säger motsatsen eller ifrågasätter. Teorier hit och teorier dit. Någon har läst si och så i en undersökning och det är för denne det enda rätta eftersom det gick att läsa vai Google. Jag älskar att folk kommer med tips och råd och gör det gärna själv, men sedan måste man kunna acceptera att alla inte kommer lyssna och att det är ok.