Manne Forssberg

Därför slutade jag dricka

För exakt nio år sedan slutade jag dricka alkohol. Det är mitt bästa beslut någonsin. Mina barn har aldrig någonsin sett mig dricka, jag har aldrig sluddrat när jag har pratat med dem, och de har aldrig känt någon alkohollukt när jag har pussat dem god natt.

Mitt drickande var länge ett enormt orosmoment. Jag drack alldeles för mycket och alkoholen spelade alldeles för stor roll i mitt liv. Drickandet hängde som ett mörkt moln ovanför mig och hotade hela min framtid. Skulle jag kunna ha barn om jag fortsatte dricka? Hur skulle det vara för dem att ha en alkisfarsa? Skulle jag kunna sköta jobb, relation och vardag? Jag saknade kontroll och kände ett fruktansvärt självförakt.

Därför bestämde jag mig för att på allvar ta tag i drickandet. Ett alternativ var att kämpa för att dricka måttligt. Men då skulle jag behöva tänka på alkohol. Jag skulle ständigt behöva betvinga lusten att ta ett glas till. Jag skulle behöva tacka nej till påfyllningar. Det skulle också vara svårt med gränsdragningar. Skulle jag kunna ta en fördrink? En avec? Dessutom hade jag redan försökt skära ner på alkoholkonsumtionen många gånger utan att lyckas.

Jag slutade dricka helt för att aldrig mer behöva tänka på alkohol. I början tänkte jag såklart på det hela tiden, men nu nio år senare är det fullständigt odramatiskt. Jag blir inte avundsjuk på folk som dricker och jag längtar inte efter alkoholhaltiga drycker. Jag är stolt över min nykterhet och tycker aldrig att det är jobbigt att berätta om mitt beslut för någon.

En sak är viktig för mig, fina bloggläsare, att ni ska veta. Jag har inte synpunkter på andras drickande. Vi har alkohol hemma som jag bjuder gäster på. Det finns väldigt många människor som dricker av bra anledningar på ett sunt sätt. Jag försöker inte heller uppfostra människor som har problem med alkohol. De måste själva vilja förändra sitt mönster.

Däremot hoppas jag att kunna vara en inspiration för folk som vill sluta dricka. Jag berättar gärna om hur jag gjorde och hur lycklig jag är över mitt beslut.

Skriv i kommentarsfältet nedan eller maila på manne@manneforssberg.se om ni vill ha tips, stöd eller hjälp.

s3r-1

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Åsagåsaklingan

    Hej.
    Jag försöker sluta. Har inget sug efter alkohol men när det dricks så blir det wheeey för mycket. Och minnesluckor och ångest flera dagar efter. Min fråga till dig är….dricker du alkoholfri öl och vin? För det kör jag med oftast men som sagt brejkar ibland.
    Ska man välja dessa alkoholfria alternativ eller bryta helt. För det smakar ju öl och vin.

    Tjingeling

  2. Anna

    Jag är också barn till alkoholist. Dina barn kan skatta sig lyckliga och du kan känna dig stolt över att du lyckats bromsa i tid! Min pappa gjorde det inte. Han finns inte kvar i livet. Kom ihåg, en gång alkoholist alltid alkoholist. Har man ett beroende är det nolltolerans som gäller – du kan aldrig dricka måttligt. Nu kan du känna dig tacksam – mot dig själv och allt du har!

  3. L

    Som barn till alkoholist kan jag bara säga: väldigt bra beslut. Det är inte roligt att växa upp med föräldrar som inte kan hantera alkohol. Grymt jobbat!

  4. Somaya

    Fint och bra beslut, skalet jag inte dricker tills jag ar lite eller mycket full ar for att jag blev sa avtandad I Mina unga ar nar man var Ute och dansade, det var fulla man och kvinnor so var sa fulla och kunde inte ens prata ordentligt och inte heller var det gulligt att aka natt bussen med spya overallt usch sa ville jag inte se ut och tror det varsta ar att vara nykter och forsoka ha ett samtal med en full manniska.

  5. D

    Bra kämpat och grattis! Har en liknande historia även om jag landat i något annat. Alkohol var länge, särskilt under hela 00-talet, en stor svart hund som hängde över axeln. Jag har vaknat upp i trappuppgångar, mellan bilar, i snödrivor, på gatan, en gång i ett cykelställ vid Hornstull och i främmande sängar utan att ha någon aning om var jag var eller hur jag hamnat där. Sommaren 2005 var jag efter några incidenter och besök på sjukhus övertygad om att vänner och familj skulle ha en intervention och höll mig väl förberedd (gå utan att säga ett ord) på hur jag skulle agera. Även om det inte blev någon intervention innebar den sommaren och föräldrar och vänners tårar och omtanke en vändning, men det skulle dröja ytterligare 3-4 år av periodvis kraftigt drickande, blandat med annat som var vanligt på söders barer vid den tiden, innan en riktig vändning kom, och den kom inte frivilligt. Vintern 09/10 gick jag ner nästan 10 kilo och kunde under en period i huvudsak bara äta barnmatsburkar pga allt annat rann igenom. Alkohol blev också omöjligt, av samma anledning, det rann igenom och kom ut på fel ställe. Var nykter i ca 7-8 månader innan jag upptäckte att jag kunde dricka igen, och under den tiden hade jag hunnit bli en annan, inte som i någon form av uppvaknande, men jag hade börjat på ett jobb jag var mån om att sköta och hade hittat andra vanor, utan alkohol. Och garanterat helt utan andra substanser. Nu dricker jag 1-2 glas dagligen, men sällan (som i nästan aldrig) mer än så. Lever småbarnsliv och kommer ut på krogen 3-4 ggr om året. Thats it. Trodde länge att jag också skulle behöva torrlägga mig helt för att det skulle funka, faktisk förvånad, såhär 7-8 år senare att det funkar. Också tacksam, många andra som gjort samma resa har det betydligt svårare. Tack för att du delar med dig, Manne!

  6. Annika

    Låter som ett jättebra beslut! Grattis! Jag dricker själv sällan, och när jag gör det så blir det ungefär 2 glas som mest. Får ofta förklara mig varför jag för så, särskilt när vi är ute med jobbet på nåt. Ganska intesant 😉
    Trevlig helg!

stats