Iris går med en kompis på friidrottsläger den här veckan och det innebär att jag skjutsar hela tiden. Det är nog min favoritgrej i världen: Att skjutsa barn. Det blir som en superförtrolig bubbla och man får var en del av alla samtal. Man öppnar sig aldrig så mycket som i bilar.
Dessutom knarkar jag känslan av vuxenhet. Nyss var jag ett barn som blev skjutsad till aktiviteter. Nu skjutsar jag egna och andras barn till aktiviteter. Tanken svindlar!
Igår hade jag med mig fyra barn i bilen. Iris med kompis och Ruth med kompis. Vi lekte att jag var deras treårige son och att jag fick köra bil trots att jag egentligen inte kunde.
Sedan lyssnade jag på samtal om heta friidrottskillar, Marcus och Martinus målbrott, framtidsplaner (Ruth och hennes kompis ska driva bageri och bo tillsammans) och om hur dålig musiksmak jag har.
Vi turades om att spela musik. Jag valde nedanstående. Alla skrattade hånfullt.
Senaste kommentarer