Systrarna Forssberg. De har hållit mig vaken ett oräkneligt antal nätter de senaste åtta åren. Sparkat mig i huvudet. Gjort sitt bästa för att straffa ut mig från arbetsmarknaden genom att vara sjuka ständigt och jämt. Kastat mat på golvet och ritat på väggarna. Doppat mina kashmirslipsar i toaletten. Men det var värt allt. Imorse när jag kom tillbaka från min löptur hade duon under ledning av Iris googlat fram recept på amerikanska pannkakor och gjort pannkaksfrukost helt utan vuxeninblandning. Till alla småbarnsföräldrar: Håll ut!
Och fort går det!
Känner faktiskt att jag kan njuta av lillasysters alla påhitt och vakennätter på ett helt annat sätt, nu när jag har min son som ett slags facit att allt blir lättare med tiden?