Jag vet inte riktigt vad som händer med mig den här hösten. Ångesten griper tag i mig allt oftare.
Det är läskigt att gå och till sängs på kvällen. Jag måste koncentrera intensivt mig för att inte tankarna ska vandra in på farliga spår. Så har det nästan alltid varit. Ibland misslyckas jag och då kan jag ligga vaken och oroa mig för allt möjligt hur länge som helst. Det är inte riktigt ångest. Det är snarare tankar som går för fort och är alldeles för destruktiva.
Det nya är att jag lycka somna in, men vaknar nästan omedelbart med full panik. Jag kippar efter luft. Det känns som att någon sitter på min bröstkorg. Jag har panik över framtiden. Hur ska jag försörja mig? Kommer jag kunna betala hyran? Hur ska jag kunna låta bli att känna själväckel? Varför gör jag så dåliga saker? Varför misslyckas jag så ofta? Varför är jag så lat? Kommer mina barn skämmas över mig? Varför får jag färre jobberbjudanden den här hösten än förra hösten? Tänk om jag befinner mig på ett sluttande plan. Jag blir svettig på ryggen. Kastar av mig täcket. Fryser och svettas. Hyperventilerar. Efter ett tag faller jag in i en sömn som mest präglas av mardrömmar.
Nästa dag är jag trött och tillknycklad. Osugen på det mesta. Ibland vaknar jag till och med med samma ångest som jag hade under natten. Det är också nytt för den här hösten. Tidigare har alltid morgnarna varit rena och liksom rofyllda.
De senaste 12 dagarna har jag dessutom varit sjukt och bara kunnat träna väldigt sparsamt. Det gör allting mycket värre. Träningen är mitt enda sätt att skingra paniken. När jag springer långt eller lyfter tungt, hamnar tankarna i rätt spår och efteråt är jag lugn och nöjd.
Är ångesten ett tecken på att mitt liv faktiskt är på väg åt fel håll och att jag måste hitta en lösning?
Eller är ångest bara kemi och en fullständigt onödig stress på systemet?
Hur hanterar man ångest? Hur ska jag kunna sova ordentligt igen?
Hej! Jag har som du börjat oroa mig mkt och stressad över åldrande och frilansliv. Men för varje negativ tanke försöker jag tänka positivt att det kommer lösa sig.
Om du inte har sökt hjälp så gör det du kanske behöver medicin mot ångesten och så du får sova jag tycker verkligen att när det gäller medicin så prova dom som inte är beroendeframkallande först Atarax Lergigan dom är antihistamin medicin Lergigan blir dom flesta väldigt trötta av
Själv har jag ätit Lergigan vid behov mot min ångest och sömnbesvär i snart 10 år jag tycker dom funkar jättebra och eftersom dom inte är beroendeframkallande så är det lätt att få nytt recept och man kan dom när det behövs utan att behöva fundera över beroenderisken
Håller tummarna för att det vänder snart o nätterna blir lite mer uthärdligare för dig
Mitt råd efter förlossningsdepression, utmattningsyndrom med bl a ångrat- ring din läkare! Det är inget att leka med, särskilt när det inverkar negativt på sömnen. Det finns jättebra hjälp att få och visst kan man ”självrehabilitera” sig. Men att ta hjälp av vården är att trycka ner bromsen, avlasta bördan, hitta nya vägar för ens beteenden och tankar som kan bli tyngre och tyngre att vända. ???
Håller på och läst en jättebra bok för tillfället som handlar om stress ångest osv. Det handlar om att acceptera känslan snarare än att trycka bort den. Kan rekommendera den! (Väldigt lättläst!) bli vän med din stress heter den.
Vad har du för tempo i livet just nu? Min ångest kommer när livet rullar för fort och jag upplever att jag inte hinner ikapp. Det som biter på min ångest är också träning och daglig motion – men framförallt en nitiskt planerad balans av jobb, vila, socialt och träning. Den där vilan är så otroligt viktig. Två kvällar i veckan är jag stenhård med min egentid och planerar inte in nåt. Då håller mitt liv ett bra tempo. Håller mitt liv ett bra tempo så är jag lugn och trygg, och då kommer inte ångesten åt mig. Det är ur den tryggheten och lugnet som jag hittar allt annat; kreativitet, lust, driv, nyfikenhet, energi, jävlar-anamma..
Så det är mitt tips. Se över ditt tempo och hur din balans ser ut. Behöver du växla upp eller växla ner någonstans?
Det och KBT. Bästa som hänt mig!
Jag har också haft så. Sen började jag på KBT för att lära mig att andas och styra mina känslor. Att börja leva i nuet istället för i framtiden eller i gamla tider. Så himla bra.
Hej Manne,
å vad jag känner igen mig. Efter att ha kommit ur en rejäl ångestperiod tänker jag såhär: 1) Ja, det är kemi och synapser och stresshormoner som spårar ur. Den mesta av ångesten är faktiskt inte befogad. 2) MEN kanske finns det också något i situationen som du befinner dig som gör dig frustrerad? Så var det absolut för mig. Att lösa problemet med situationen var dock omöjligt när ångesten höll i mig, jag kunde inte alls se klart. 3) Gå till en snäll psykolog eller husläkare, jag önskar att jag gjort det så mycket tidigare. 4) Det kommer blir bra igen! Kram