Igår var jag barnvakt till min elva månader gamla systerson Hjalmar hela dagen.
Eftersom jag är något slags geni lät jag Ruth skippa förskolan och följa med som assistent. Hon var ovärderlig.
När frukosten var avslutad fick jag en stark flashback till mina egna föräldraledigheter. Det var regnväder och tre timmar till lunch och sovstund. Vad skulle vi fylla dessa oceaner av tid med? Det blev sångstund, gos, många koppar kaffe, bollrullning, tittut-lek, Barnkanalen och massor av illaljudande plastleksaker.
Efter lunchen var jag livrädd inför läggningen. Helst ville jag gå ut och få Hjalmar att somna i vagnen, men Ruth tyckte att vädret var för bistert. När jag satte ner Hjalmar i spjälsängen protesterade han.
Jag tog upp honom och vaggade honom i famnen medan jag sjöng Trollmor. Det funkade!!! Han gosade in sig mot min arm och somnade efter fem minuter. När jag gjorde manövern med mina egna barn back in the day kunde det ta 45 minuter att få dem att somna. Jag minns mjölksyran och paniken.
Sedan fortsatte dagen på samma lyckade vis.
När jag kom hem sa jag till Sara att vi måste ha minst tio barn till. Hon var skeptisk.
Heja Hjalmar! Och heja er! Kul att läsa detta, mycket igenkänning. Särskilt det där om kaffe och oceaner av tid fram till sovstunden…
Hur kan tid vara så långsam?
En liten till i alla fall kan du väl få 😉 Den behöver ju inte vara så stor liksom! Tar knappt någon plats osv 🙂
Tack! Jag håller fullständigt med.