För åtta dagar sedan spårade min telefon. Sedan dess är hela mitt liv förändrat. Sensorn på skärmen är trasig på något vis, så varje gång jag öppnar den händer någonting obehagligt.
Telefonen gick in i min instagraminkorg och likeade meddelanden som jag har skickat. Det såg mycket märkligt ut. Den har även börjat följa folk som jag egentligen inte vill följa och aktivera notiser på appen som tillhör det tyska hotell i Marocko som jag besökte oktober. Nu får jag ständiga meddelande om att det är aerobics i gymmet och vattengympa i stora poolen.
Detta har fått till följd att jag inte vågar öppna min telefon. Ett flera år långt beroende är plötsligt brutet. Jag står och metar med barnen en timme utan att ideligen plocka upp telefonen. Jag upplever en solnedgång utan att fotografera den. Jag ligger i sängen och läser en bok (Om hjortdjurs och deras horn av Lars Alm) istället för att stalka gamla klasskompisar på facebook.
Det här frigör enormt mycket tid, barnen ger mig ständigt beröm och jag lär mig massor om hjortars hornbildning. Dock är det ganska trist att inte kunna ta bilder, instagramma eller kommunicera med folk.
Imorgon åker vi tillbaka till Stockholm efter fyra dagar på Schedewij Gård vid sjön Båven. Frågan är om jag ska laga telefonen eller inte.
Min syset Moa fick fota solnedgången istället
En liten visa på ämnet:
http://diktafan.se/du-kara-telefondisplay/