Det här är så obegripligt fullkomligt jävla genomvidrigt. GP har ringt runt till knattefotbollslag från invandrartäta områden i Göteborg och frågat om de har varit med om rasistiska tillmälen under matcherna. 8 av 10 lag säger att det förekommer.
Det är föräldrar till barn i motståndarlaget som bland annat kallar barnen – som är 9 till 12 år – för apor, jävla negerungar, svartskallar och jävla invandrare.
En tränare berättar att det inte känns särskilt roligt att åka på matcher när han vet att barnen riskerar rasistiska glåpord. Det är ju ganska lätt att förstå, minst sagt.
Fotbollsföräldrar är en känd problemgrupp. Det skriks och hetsas. Ungdomstränare skälls ut och kallas för hora.
Men varför har vi inte hört om de rasistiska glåporden förrän nu? Varför ingriper inte andra vuxna? Matchen borde avbrytas omedelbart och den patetiska lilla människa som ropar apa till ett barn borde livstidsportas från knattematcher. Det egna laget borde sätta ner foten. Tränarna borde ingripa. Det är helt sjukt att vi får reda på det här först när de drabbade berättar om rasistpåhoppen.
Tänk att vara ett barn som älskar fotboll. Som tränar varje ledig stund. Som har sett fram emot en bortamatch. Som springer ut på fotbollsplanen glad, koncentrerad, pirrig och angelägen om att visa sina färdigheter. Som blir kallad negerunge efter att ha vunnit en nickduell, gjort mål, eller satsat allt och råkat träffa en motspelare på smalbenen.
Som hela tiden blir bedömd på rasistiska grunder. Om man gör en oschysst tackling är det för att man är en invandrare. Om man råkar göra illa någon i en nickduell är man en jävla negerunge. Om man spelar briljant är man en svartskalle som har ljugit om sin ålder och bör visa sitt pass.
Fotbollsföräldrar som ger sig på barn från utsatta fördomar med rasistiska glåpord åsamkar sår som kanske aldrig läker. Och dessutom förmedlar de till sina egna barn att det är helt okej med rasism. Något som understryks av de egna tränarna om de inte markerar stenhårt och portar föräldrarna från matcherna.
Jag tror att det redan finns medel att ta till i idrottsvärlden för att ta itu med kränkande behandling. Men klubbar, Västsvenska Idrottsförbundet och ända upp i Riksidrottsförbundet har en närapå total flathet på detta område. Det ska gälla välkända ”stjärnor” för att stadgarna ska tillämpas.
Jag har själv suttit på tävlingar där vuxna åskådare medvetet försöker psyka en mindreårig tävlande för att den andra ska vinna, utan någon som helst reaktion från arrangörer, domare eller tränare.
I vissa idrotter kan till och med kränkningar vara något som man använder för att tvinga fram bättre resultat.
Och man försvarar sig med att ”Det är sånt som kan undslippa en i stridens hetta ”.
Idrottsvärlden har lång väg att gå.
Ja, idrottsvärlden ser verkligen ut att ha en lång väg att gå.
Helt vansinnigt! Bra att du lyfter ämnet!
Ja verkligen. Tack!