Idag hade vi femårskalas för Ruth.
Sara och jag gjorde förberedelserna maximalt jobbiga genom att ha maximalt ostädat hemma inför kalaset. Innan själva kalasfixet ens kunde börja var vi tvungna att plockstäda, dammsuga, damma, tvätta, sortera och våttorka till förbannelse. Från att vi vaknade tills gästerna kom klockan 14 höll vi på oavbrutet.
Det var ett lyckat kalas. Både vuxna och barn såg ut att trivas. Sara och jag fortsatte springa omkring som skållade råttor. Jag fixade kaffe, blandade hundratals saftkaraffer, dukade och dukade av, torkade saker som spillts, fyllde på fat, fyllde diskmaskiner och kom skyndsamt till undsättning när barn ville ha hjälp med olika saker. När alla hade gått hem, presentpappret var källsorterat, ytorna var avtorkade och girlanderna nerplockade kunde vi äntligen sitta ner och pusta ut för första gången på hela dagen.
Jag kollade min pulsklocka. 7000 steg utan att jag hade lämnat hemmet på hela dagen. Sjukt! Sara kollade sin. 12000 steg. Fullkomligt könsrollshaveri! Sällan har två pulsklockor tagit pulsen på ett så obehagligt fenomen.
Senaste kommentarer