manneforssberg

Manne Forssberg

På natten blir jag ett monster

Jag är för det mesta en ganska trevlig person. Visst kan jag vara gubbgrinig och allmänt energilös, men på dagarna brukar jag ändå lyckas med att vara en trevlig och kärleksfull pappa och make. Jag somnar oftast på plus. När vi går in i sömnen tycker min familj om mig.

Sedan ändras allt. Vissa nätter har jag svårt att somna. Jag somnar till slut, men det är en lätt sömn. Jag vrider och vänder mig frustrerat och tror att jag är vaken. Det är då jag förvandlas till ett monster.

Om något barn gnäller till kan jag säga ”Men vad i helvete!” och om jag får en barnlem i ansiktet ryter jag ”Men nu får det för i helvete räcka!”. Som tur är sover barnen så djupt att de inte märker av det här. Sara får däremot möta monstret. Allt som jag har byggt upp på dagen raseras på natten.

Frågan är vilken Manne som är den mest sanna. Är det så att jag har en pudertunn social fernissa som blåser bort i vargtimmen? Är jag i själva verket ett monster?

Blir ni också sämre människor på nätterna? Eller blir era partners det?

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
manneforssberg

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. E

    Åhh låter ju preciiis som min man! Världens snällaste,mysigaste,trevligaste, underbaraste och gladaste kille på dagarna! Men fy så sur och arg om kvällarna/nätterna!
    Väcker någon av barnen oss på natten så “ryter” han medans jag snällt och fint nattar barnet igen 😊 tur att vi alla är olika 😁

  2. Kerstin

    Jag har fått förklarat för mig att det är den mest basala delen av hjärnan, ”reptilhjärnan”, som aktiveras som första fas om man blir väckt på natten. Tar ett tag innan den mer intellektuella delen kickar in liksom. Så det är nog ingen fara så länge den delen kickar igång på dagen 😊

  3. Sofia Karlsson

    Min man snarkar så jag är inte trevlig när jag säger till honom för 4-5 (10) gången på en natt…

  4. Elise

    Så underbart ärligt!
    Jag känner verkligen igen mig! Jag har grymt bra tålamod men på natten är det helt som att det försvinner.. Om min dotter då vaknar och vägra somna om så kan det störa mig så mycket. När jag egentligen på dagtid inte skulle lyfta ett ögonbryn utan bara låta henne fara runt tills hon somnar om.

stats