Igår var det äntligen dags för Ruths öronoperation. Tredje operationen på samma ställe. Först körtel bakom näsan här hon var tre år, sedan halsmandeloperation när hon var fyra och nu rör i öronen. Väntrummet på Skärholmens ÖNH är typ som vårt vardagsrum.
Ruth har haft problem med hörseln i evigheter. Trots att hon har hysteriskt högt ljud på tv:n tar hon en pall och sätter sig en centimeter från högtalaren. Hon hör aldrig när personalen på förskolan läser. Hon missar genomgången på gymnastiksamlingen. Jag har vant mig vid att prata jättehögt med henne.
Omedelbart efter operationen hörde hon perfekt. Hon frågade varför jag pratar så högt. Sedan har allting varit annorlunda. Hon har ungefär en tiondel så hög volym på tv:n. Hon säger inte hela tiden till mig att läsa högre när jag läser bok för henne. Och hon tycker att det gör ont i öronen att tvätta händerna och att spola i toaletten. Hon har liksom inte hört så höga ljud förut.
Det är en enorm befrielse för henne och för hela familjen att hon äntligen hör ordentligt.
Vad härligt för er alla! ?