Herregud vad mina barn har börjat bråka med varandra. Jag tror att det beror på att de plötsligt är nästan jämnåriga. I begynnelsen var Ruth en liten nyföding med luddigt fjun och mjölkandedräkt. Iris var en jätte i jämförelse och svällde av stolthet om hon fick ha sin lillasyster i knät en stund. De var helt väsensskilda.
Nu har de samma intressen, tittar på samma tv-serier, sjunger i mun på varandra, vill leka med samma saker och kräver att få höras exakt samtidigt utan att bli avbrutna.
Iris och Ruth har blivit oundgängliga för varandra, utbyter förtroenden och leker hela tiden. Men i takt med att de har kommit närmare varandra har också konfliktytorna ökat. Särskilt nu under sommaren när barnen är med varandra dygnets alla timmar sex veckor i sträck. Bråk blossar upp hela tiden och jag blir tokig flera gånger per dag och försöker medla i helt meningslösa men mycket svårlösta konflikter. Eller så bara gormar jag, fullkomligt högröd i ansiktet, vilket naturligtvis är som att kasta en bensinbomb på brasan.
Jag inser att allt faktiskt inte blir lättare i takt med att barnen blir äldre. Fan!
Om detta pratar vi i senaste avsnittet av Pappapodden som ligger uppe nu. Dessutom berättar Nisse allt om sina väldigt hemska och mycket tydliga drömmar.
Oskiljaktiga
Senaste kommentarer