Två bevis på att jag är en usel far:
1. Jag har bara gått på teater med barnen en handfull gånger, om ens det.
2. Jag har aldrig någonsin åkt skridskor med mina barn. Faktum är att jag inte har stått på ett par skridskor på tolv år. Jag äger inte ens några. Tur att Sara är gammalt konståkningsproffs och gör vad hon kan för att entusiasmera barnen.
Idag var det dags satt kompensera sig. Ruth nämnde igår att någon av hennes kompisar hade sett Lillasyster Kanin på dockteatern Tittut. Det visade sig finnas biljetter till idag. Jag bokade omedelbart. Stark föreställning. Fick typ tinnitus av alla treåringar som skrek ut saker till skådespelarna, men bra betyg till föreställningen att den engagerade så starkt.
Efter teatern åkte vi till en sportaffär och köpte skridskor till mig. Ikväll har vi varit på en utomhusbana och åkt i två timmar. Herregud, vad fint det känns att tas upp i Saras, Ruths och Iris skridskogemenskap. Det känns även fint att revanschera sig lite.
Senaste kommentarer