Ruth har börjat med kör nyligen och älskar det. Hon längtar dit hela veckan. Det är underbart att hämta henne på förskolan de dagar hon har kör eftersom hon ger ifrån sig ett litet bedårande glädjetjut när hon inser vilken dag det är.
I söndags skulle hon sjunga inför folk för första gången. Fyra sånger i kyrkan i samband med gudstjänst. Hon deklarerade redan på morgonen att hon vägrade. Vi lirkade och peppade och bad och bönade. Ruth stod på sig. Hon tänkte inte sjunga i kyrkan. Och det berodde absolut ingenting på nervositet.
Till slut bekände hon för Sara att hon var nervös och de kunde kramas och lägga upp en plan.
Sedan var det gudstjänst och framträdande. Jag har aldrig i mitt liv sett något så rörande. Ruth höll en nyvunnen vän i handen och njöt av att sjunga.
Efteråt sa hon:
”Jag är glad att ni tvingade mig att sjunga i kyrkan”.
Skönt att hon inte ringde soc.
Vad fint! Vilken kyrka är det?
Mälarhöjdens kyrka.