Manne Forssberg

Jag kommer alltid fortsätta missbruka

Det är alltså tio år sedan jag slutade dricka alkohol. Jag har varit nykter nästan lika länge som jag drack och definitivt längre än jag drack hårt och problematiskt.

För tio år sedan hade jag fått nog av att jag aldrig kunde kontrollera min konsumtion. Att alltid vara bakis, full eller hög. Ganska ofta allt samtidigt. Att allting alltid handlade om nästa glas. Att mitt missbruk var som ett svart moln som förmörkade hela min framtid. Solen bröt sig igenom allt mer sällan.

Blunt och bubbel

I början var det en kamp. Jag höll mig sysselsatt hela tiden för att inte komma på fel spår. Jag gick på AA-möten, boxades flera timmar varje dag, promenerade tills jag fick ont i fötterna och kokade fonder och grytor. Jag satsade allt på nykterheten. Som en elitboxare förberedde jag mig för mitt livs match. Matchen mot alkoholen.

En av de första nyktra helgerna åkte jag till min äldsta systers landställe. Jag höll på att förgås av längtan när hon serverade immig, iskall snaps till de saltade pepparriskorna. Jag ägnade hela kvällen åt att såga och hugga ved för att skingra tankarna.

På den tiden var det problematiskt för mig att gå förbi en uteservering, tänka på dry martini eller känna någons alkoholandedräkt. Det var som en tomhet i munnen och svalget. Jag längtade efter att bli varm och mjuk och rund i hörnen.

Föreläsningsresorna blev annorlunda. Tidigare hade jag mest ägnat de ensamma hotellkvällarna åt drickande. Nu var jag ute och sprang runt på Tjörn eller i Trollhättan. Jag började skriva ett dokument där jag listade alla negativa konsekvenser som mitt drickande hade givit mig och min omgivning. Jag skrev om alla pinsamma, farliga, sårande och märkliga saker som jag hade gjort. Scener som var vidrigt jobbiga att spela upp för min inre blick. Jag skrev om hur alkoholen har söndrat min släkt.

Det blev gradvis lättare. Jag började vänja mig vid nykterheten. Jag var stolt över mig själv och förtjänt av belöningar. Dels för att jag sparade så mycket pengar på att inte dricka och dels för att jag hade varit så duktig. Om jag koncentrerade tankarna stenhårt på brittiska randydda skor, italienska kostymer och skotsk kashmir behövde jag inte oroa mig för att tankarna skulle skena. Jag blev besatt av att tänka på och köpa väldigt dyra kläder och skor.

Knark

Sedan blev jag besatt av träning. Först vanlig byggarttäning på gym. Sedan styrkelyft. Tyngdlyftning. Löpning. Cykling. Jag behöver starkare träningsdroger hela tiden. Endorfinduschar. Maxpuls, marklyft och maraton.

Jag har insett att hela mitt liv fortfarande är djupt präglat av att jag är en missbruksperson. En vanlig person som är ute på en morgonpromenad i en höstig, frostnupen skog tänker förmodligen: ”Vad underbart att komma ut i skogen. Det här kan jag leva på länge.”

Knark

Om jag är ute på en mysig morgontur tänker jag att jag måste ut imorgon också och varje dag hela veckan. Jag tänker att jag måste ha den där morgonturen.

Om jag sitter och njuter av en bastu funderar jag på när jag kan få till nästa bastu. Kanske blir jag tvungen att basta varje dag.

I tisdags sprang jag till Gömmarskogen strax utanför Stockholm. Jag såg solen gå upp över den lilla sjön Gömmaren. Jag trippade över stenar och rotmattor. Jag såg hästar och jordbrukslandskap. När jag kom hem efter 20 kilometers löpning var jag lycksalig, hög och röd om kinderna.

Sedan skulle jag sitta och jobba. Det var en strålande solig höstdag. Morgonens endorfiner hade sjunkit undan. Nu kände jag bara en intensiv rastlöshet. Jag var tvungen att komma ut igen. Inte om några dagar, eller nästa vecka utan nu omedelbart. Jag struntade i mina arbetsuppgifter och cyklade ut i skogen.

Det är som en feldisposition i min hjärna. Den behöver belönas ungefär hela tiden.

Jag är så otroligt glad över att jag har slutat knarka och dricka. Inget beslut har varit mer betydelsefullt för mitt liv. Jag är fri från alkohol. Jag är fri från droger. Men jag kommer nog aldrig bli fri från missbruk.

 

Gömmarskogen

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Fredrik

    Fint, ärligt och så jävla träffande. Jag har varit på precis samma ställe där du är och det är inte förrän du listar de negativa konsekvenserna av alkohol som du verkligen får distans och ser hur sjukt ditt beteende är. Tack, och grattis!

  2. Petra

    Så fint så öppet och så karjt och ärligt. Jag förlorade nyss min far som lidit av missbruk alkohol sedan jag var tonåring.. idag är jag själv förälder och öv 30 år.. jag förstår det du skriver och inser dagligdax att jag SJ lever med ett missbruk beteende även öm det inte är knark eller alkohol.. utan beteenden mot sig SJ och andra.. det är ständigt en kamp och ett jobb.. du ä bäst! Keep going

  3. Amanda

    Vad starkt av dig att dela med så mycket ❤ Jag själv är drogfri sedan 8 år tillbaka (2 felsteg på 1 månad vilket jag typ blundar för) och rökfri i 7 år, MEN jag dricker fortfarande, men vem vet, jag kanske blir helt nykter en vacker dag 🙂

  4. Anonym

    Jag känner många människor som snart levt ett helt liv utan den insikten du har, eller åtminstonde är erkännandet inför sig själv ljusår ifrån. Man lär aldrig känna en människa som missbrukar, men det tragiska är, lär dom ens känna sig själva när de ständigt är på flykt och aldrig stannar upp i insikt? Du har ett psyke som är beundransvärt, insikt och förståelse och att vara sann mot dig själv, för att inte tala om diciplinen till förändring. Hejja dig!

  5. Lars Johnson

    Jag måste bara säga att jag är så imponerad av dig! Du förstår att beroendet finns inom dig men du kämpar mot det! Fast beroende mot bastu kan inte vara så farligt….

  6. Marie

    Väldigt starkt jobbat av dig! Intressant att läsa om din resa och dina insikter. Är du orolig för att dina barn kommer hamna där du en gång var? Hur hanterar/kommer hantera det? Var du missbruksperson som barn och innan du provade droger?

  7. Mia

    Intressant läsning och ett bra val, jag har personligen aldrig varit förtjust i alkohol och istället för att se det positivt fick jag höra att jag var tråkig som ej drack. Du ska ha en eloge och fortsatt lycka till.

  8. Benyamin Löw

    Stark och inspirerande text. Kan relatera och vet att det kan vara en jobbig resa i början. Fortsätt inspirera och heja dig!

  9. Malin Strandler

    Viktig text med viktiga insikter. Brukar lyssna på er podd som jag gillar :). Tänk om rastlösheten beror på ett NPF? Värt att utreda om du har minsta misstanke. Kan vara en stor och viktig pusselbit i tillvaron och medicin och stöd finns ju. Grattis till nykterheten! Du har min fulla respekt!

stats